Marie Öhman, som har många års erfarenhet vid socialtjänsten i Luleå poängterar att resurserna för att hjälpa de mest utsatta inte är oändliga. Det krävs ett gediget samarbete mellan flera olika myndigheter för att människor i nöd ska få rätt hjälp.
– Om jag får drömma skulle vi ha mycket mer resurser att tillgå. Hemlösa är den allra svåraste gruppen att hjälpa för många gånger handlar det om personer med en samsjuklighet. De kan lida av psykisk ohälsa i kombination med ett missbruk, säger hon.
Kräver motprestation
Målsättningen är att kunna hjälpa alla som behöver hjälp. Men det finns lagstiftning och regelverk som socialtjänsten måste förhålla sig till.
– Vi ställer också motkrav och en motprestation från dem vi ska hjälpa. Sen är vi även helt beroende av samverkanspartners för att de här personerna ska kunna få den bästa hjälpen.
”Hamnar i etiska dilemman”
Är inte kraven för höga då?
– Ja, många gånger hamnar vi i etiska dilemman där möjligheterna att hjälpa de här människorna krockar med våra regelverk. Det kan vara ganska svårt men vi lyfter upp de här frågorna och försöker hitta andra lösningar så långt det är möjligt. I de flesta fall tycker jag faktiskt att vi lyckas.
Så bemöts Malin Kummus kritik
–Jag kan förstå att det kan bli jättesvårt när någon blir sjuk eller byter jobb och det är beklagligt. Vi tycker också att det blir besvärligt för då får man liksom börja om från början samtidigt som forskningen säger att man behöver bygga upp den långvariga relationen för att lyckas.
I videon nedanför berättar Malin Kummu hur det är att leva nära brodern Jonnys missbruk.
