Hösten 2016 drabbades 28-åriga Johanna Pettersson från Kumla av en aggressiv sorts bröstcancer.

– Efter diagnosen gick allt jättefort, berättar hon. Det blev operation och behandling med cellgifter nästan på en gång.

Kunde bli utförsäkrad för livet

Från oktober till februari behandlades Johanna med cytostatika. Två dagar efter att hon fått den näst sista dosen och var i slutet av sin behandling ringde telefonen.

– En kvinna från Försäkringskassan informerade mig om att jag skulle förbereda mig på att friskskriva mig direkt efter sista behandlingen och vara beredd på att söka jobb, minns hon. Annars kunde jag bli utförsäkrad för livet.

Johanna som både var i fysiskt och psykiskt dåligt skick fick stöd av läkare och kuratorer på USÖ som såg till att sjukskrivningen blev förlängd ytterligare några månader.

Då kom ”cancerbaksmällan”

Sen började processen om igen med telefonsamtal och krav på att inställa sig.

– Tre veckor efter sista dosen cellgifter kollapsade jag. Då kom ”cancerbaksmällan” då jag plötsligt insåg vad jag varit med om. Cancer är inte bara en fysisk åkomma, förr eller senare klättrar den upp i huvudet.

Dessutom förlorade Johanna, som var nyanställd, sitt arbete när hon blev sjuk. Nu har det gått mer än 365 dagar sedan diagnosen och idag är Johanna utförsäkrad.

– Jag är utkastad, förtydligar hon. Jag syns inte i statistiken över sjukskrivna – men det betyder inte att jag är frisk! I mitt fall är dessutom risken för återfall stor.

”Förväntar mig att bli humant bemött”

Mest kritisk är Johanna över att bedömningar som görs av erfaren sjukhuspersonal viftas bort. Och att ingen tid för rehabilitering ges i det snäva systemet.

– Vi bor i Sverige och en demokrati. Då förväntar jag mig att bli humant bemött när jag ligger på botten. Inte behöva kämpa för att bli trodd.