Kenneth Edström och likhunden Zigge har vid flera tillfällen markerat spår av mänskliga kvarlevor i det vattenfyllda Hynnebergsbrottet. Senast i maj ifjol. Paret har helt ideellt genomfört flera liknande sökinsatser. Förra våren bidrog de till att en försvunnen kvinna hittades död i Västsverige.
– Vi har fått tjata på polisen att söka där Zigge markerade, och till slut markerade även deras hundar i kalkbrottet. Ändå avbryter de sökandet. De säger att de inte har resurser, att det är väldigt djupt på platsen och att mycket dumpade föremål och dålig sikt gör det riskfyllt att dyka vidare, säger Jörgen.
Ingen vet om det är Patrik som ligger där. Karin Eldblom, förundersökningsledare vid polisen i Hallsberg, förstår att familjen vill att polisen fortsätter leta, men menar samtidigt att området är väl avsökt.
Hittade väska och ryggsäck
– Men det kan ju vara Patrik. Och polisen borde väl också vilja veta? Bara några kilometer därifrån hittades ju hans väska och ryggsäck, säger Jörgen.
Han letar efter orden. Strimman av hopp, så länge Patrik inte hittats, fast förnuftet säger att han är död. Om inga nya uppgifter kommer in blir Patrik, på familjens begäran, formellt dödförklarad den 8 mars.
– Han är fortfarande folkbokförd hos oss. Att hela tiden behöva förklara för myndigheter att han är försvunnen, det blir för jobbigt. Brev om studielån, ja allt sånt. Då vill vi i alla fall få ett avslut på pappret.
I pojkrummet i Malmö syns spåren av den Patrik var. Musikern och slagverkaren med stora drömmar, som precis kommit in på Musikhögskolan.
– Vi har gjort en särskild minneshylla. Det är svårt att göra sig av med alla saker, säger Jörgen.
Vill ha plats att gå till
Familjen skulle vilja ha en plats att gå till, för att minnas.
– Vår högsta önskan är ju att polisen ska leta vidare och hitta honom. En ceremoni i en minneslund vore fint, och en skylt med hans namn på.
Sedan Patrik försvann har familjen fått nya vänner för livet.
– Missing People, privata spaningsgrupper, så många fina människor har engagerat sig.
Samhället brister alltför ofta när det allra värsta har hänt, menar Jörgen. När anhöriga står där med sorgen och frågorna. Numera är han samtalsledare i SPES, Föreningen för suicidprevention och efterlevandestöd. Han räds inte de svåra samtalen, hittar mening i sin insats.
– Att göra något för andra, det hjälper även mig själv.