Helena har aktivitetsersättning, en ersättning som unga vuxna med en funktionsnedsättning kan få när de är mellan 19 och 29 år. Ersättningen omprövas regelbundet, med 1-3 års mellanrum. Och då måste Helena ännu en gång bevisa det som redan står i alla papper: Att hon inte kan ta ett vanligt jobb.
– Jag tycker inte att man ska behöva ompröva hela tiden. Vi har ju ändå papper på att vi inte är som alla andra. Att vi har speciella behov, säger Helena Ahrbom.
”Då drar man sig tillbaka”
Mikael Wincent, som är handledare på en daglig verksamhet i Finspång, håller med. Han handleder personer som exempelvis kämpar för att lära sig koka kaffe, sanda och byta soppåsar. Plötsligt måste de istället ut och prova sin arbetsförmåga i helt vanliga jobb.
– När man inte klarar av det som förväntas så leder det till ohälsa. Man drar sig tillbaka.
Helenas föräldrar tycker det är absurt att man som förälder uppmanas att låta barnet gå i särskola.
– Men sedan var det ändå inte säkert att hon skulle få en sysselsättning utan hon skulle hon söka jobb som alla andra, säger Anna Ahrbom.
– Det är inte så lätt att få ett vanligt jobb när man har gått i särskola. Och man kan inte läsa vidare då. Min åsikt är att de som har de här problemen borde få medborgarlön, och sedan få hjälpa till på marginalen med det de kan, säger Calle Ahrbom.
Videon: Hör Helena berätta om sin resa – och visa varför hon trivs så bra med livet nu.
