– Jag kom in väldigt fort i det. Det gick blixtsnabbt. Jag satt hemma och spelade när familjen inte var där och på jobbet satt jag kvar när kollegorna gått hem. Men så småningom spelade jag även på arbetstid, säger hon.

Det var enarmade banditer på nätet som blev Karins last. Insatserna höjdes i snabb takt. Tusen kronor för ett enda spel, eller en snurr, var vanligt mot slutet av spelmissbruket.

– Det gick jättefort. Man kunde sätta sprätt på ganska mycket pengar på bara några minuter.Till slut blev läget desperat. Jag var tvungen att ha pengar, det var noll på kontot.

Det blev allt svårare att förklara för barnen varför lönen tog slut efter bara ett par dagar. Hon började att ”låna” pengar på företaget där hon arbetade. Men i stället för att betala tillbaka pengarna blev det fler lån. Till slut blev Karin avslöjad. I dag har hon en villkorlig dom för förskingring.

Lyckades ta sig ur missbruket

Det var avslöjandet som tvingade henne att sluta och för snart tre år sedan lyckades hon ta sig ur sitt missbruk. Hon tror att det är särskilt skamligt för just kvinnor att erkänna att de håller på med spel.

– Att som kvinna och mamma hålla på med sånt här som egentligen är tramsigheter. Man säger åt barnen att de inte får spela dataspel och sen sitter man själv uppkopplad. Det blir väldigt kluvet. Man skäms helt enkelt.

Nu engagerar hon sig i en stödförening för spelberoende. Men hon beklagar att det fortfarande är så få kvinnor som hör av sig.

– Det sitter så många tjejer ute i stugorna som mår jättedåligt, men som inte vågar ta kontakt. Och de som kommer försvinner efter några gånger. Sen vet vi aldrig vad som händer med dem.

(Karin heter egentligen något annat.)