Eftermiddagsfikat har precis dukats fram i ett familjehem i Hörby. Här har Kes varit placerad sedan i somras och den största utmaningen var att få henne att bli en i familjen.

– Först, när man fick reda på det så tänkte jag, hur ska man bete sig, hur ska man vara, det vet man ju inte, säger Kes.

– Har man barn innan så vet man vad det är för ansvar och det är samma sak med familjehemsbarn. Du måste ha dem som sin egen och de saker som händer med ens eget barn, då händer ju även med ett familjehemsbarn. Man får ta ansvar, säger Eva-Karin Göransson, familjehemssekreterare

Det krävs mycket för att en placering ska stämma. Mer än hälften av de skånska kommunerna anser att det idag råder brist på lämpliga familjehem och att det kan vara svårt att matcha rätt.

Av de 23 kommuner som svarat i vår undersökning tycker 19 detta, bland annat Hörby kommun.

– Det finns engagerade och godhjärtade familjer som gärna vill hjälpa till, men man kanske inte alltid har de resurser som det faktiskt kräver. Man har inte insikt i vilken belastning det är för familjen, säger Charlotte Nilsson, familjehemssekretare i Hörby.

När kommunen ska hitta en familj görs djupintervjuer och hembesök. Men i ivern att placera ut barnen har utredningarna ibland gått fel och lett till omplaceringar som drabbat barnen.

– Det har inte gjorts tillräckligt bra matchningar, det har inte gjorts tillräckligt grundliga utredningar, det är saker man hade kunnat förutse om man hade lagt ner mer tid på att utreda familjehemmen. Det är jättetufft för både barnet och familjen med en omplacering, de ser det som ett misslyckande, säger Charlotte Nilsson.

Förutom Kes och sina egna två döttrar tar Eva-Karin och hennes sambo Peter också hand om två tjejer till på vardagarna och varannan helg. Trots att det ibland kan vara svårt jobbar de hela tiden på att komma varandra närmare.

– Det var ovant i början, men man vänjer sig, säger Kes.

– Jag känner mig hel, jag mår bra, det känns bra att kunna hjälpa andra, säger Eva-Karin Göransson.