I dag finns knappast några spår kvar av den kinesiska jättesatsningen, förutom på Öland. För där hamnade alla tegelstenar som skulle ha byggt upp den kinesiska drömmen.

Glad i dag är hästbonden Johan Larssen i Mysinge. Han har precis blivit ägare till en miljon tegelstenar och stjälpt upp dem i långa rader längs vägen.

Vad ska du göra med allt det här teglet?

– Jag ska ordna upp det och stapla det på lastpallar. Sedan ska det användas till allt möjligt. För det här teglet är så vackert att det inte får slås sönder och grävas ner.

Han håller en stor ljus tegelsten i handen och följer mönstret med fingret.

– Man måste ha respekt för allt arbete som lagts ner på teglet, säger han. Någon har grävt upp leran, format den, torkat stenarna och så har de fraktats hit.

Vad tänker du om att de här stenarna skulle ha blivit hotell, bostäder och ett kinesiskt företagscenter i Kalmar?

– Jag tycker det var synd att idén med Fanerdun inte förverkligades. Det var en satsning som Kalmar hade mått bra av.

Teglet blev irritationskälla

Tegelpartiet såldes av konkursförvaltaren efter att Fanerdun hade gått i graven. En kvinna nappade. Hon ägde en bit mark i Lilla Smedby på Öland, inte långt från den plats där teglet ligger i dag.

Det var en grusgrop dit teglet fraktades och stjälptes upp. Tanken var att det skulle ligga där för självplock. Folk skulle kunna hämta tegel till bygge av växthus, hus och vad man nu ville använda vackert handslaget tegel till.

Men teglet blev en irritationskälla för de omkringboende. Mörbylånga kommun fick ta emot klagomål på att det såg skräpigt ut, att det förfulade landskapsbilden och att det dessutom riskerade vattnet i brunnarna. För vem vet vad som läcker ut från teglet? skrev de närboende till kommunen.

I maj i år satte kommunen hårt mot hårt. Om inte ägaren fraktar bort teglet före september månads utgång kostar det 10.000 kronor i veckan i vite.

– Då gav jag upp, säger ägaren, som vill vara anonym. Jag känner mig totalt motarbetad av kommunen. I stället öppnade jag upp för alla som vill att komma och ta tegel från upplaget. Det var bara att öppna grinden, köra in och hämta.

En av dem som nappade var Johan Larssen, som fraktade iväg runt en miljon tegelstenar och nu strålar som en sol när han vandrar runt bland tegeltravarna.

– Jag har drömt om det här teglet i flera år, säger han, och placerar ut några stenar i ett fiskbensmönster i gräset. Se vad man kan göra. Så här. Eller så här...

Oklart om teglet är farligt

Det är nu fem år sedan det kinesiska teglet dumpades i en grusgrop i Mörbylånga kommun. Gropen håller på att tömmas nu, men teglet har ju bara flyttats. Ännu vet ingen om teglet innehållet några farligheter.

Byggnadsinspektör Arne Andersson:

– Det kommer att bli upp till den nya ägaren att kontrollera.

Men hur ska man göra det? Det finns inte ens en anteckning hos Tullverket om att 3500 kubikmeter tegel har förts in till Sverige, än mindre vad teglet i så fall består av.

– Det måste gå att lösa på något sätt. Kanske via Linnéuniversitetet.

Ansökt om tillfälligt bygglov

Johan Larssens tegelupplag i Mysinge ligger i samma område med ”riksintresse kulturmiljövård” som det gamla upplaget, det som tvingades flytta. Så frågan är hur miljö- och byggnadsnämnden resonerar vid sitt sammanträder den 22 september, när man ska ta ställning till hans ansökan om tillfälligt bygglov för det kinesiska teglet.

Har det kinesiska teglet blivit en huvudvärk för Mörbylånga kommun?

– Nja, man har nog alltid lite huvudvärk som byggnadsinspektör, svarar Arne Andersson och skrattar.