Irpin, som ligger bara en kvarts bilfärd från Ukrainas huvudstad Kiev, var en av städerna som drabbades hårt i början av kriget. Över 70 procent av stadens byggnader har förstörts, enligt Kiyv Independent.

– Staden är fylld av kyrkogårdar, överallt syns hål i vägarna från bomberna, hälften av alla husgrindar är sönderskjutna. Det är väldigt skräckfyllda bilder men det mänskliga psyket är byggt på ett sådant sätt att man vänjer sig med tiden, berättar hon.

Fick överge konsten

Anledningen till att Tatjana återvände var för att hon saknade möjligheten att fortsätta jobba inom det som hon lever för. Hon är konstnär och illustratör och har bland annat illustrerat en ukrainsk utgåva av Vi på Saltkråkan.

Förutom att skapa själv undervisar hon både barn och vuxna i sin lägenhet hemma i Irpin. Något som var omöjligt i det lilla rummet hon bodde i. Dessutom räckte pengarna endast till mat och därför hade hon inga möjligheter att köpa in material i Sverige, så som hon kan göra hemma i Ukraina.

”Kände mig som i en bur”

– Jag kände mig som i en bur i Sverige. Att förverkliga sig i flyktingsstatus är enligt mig tyvärr omöjligt, säger Tatjana och fortsätter:

– Jag har dubbla känslor. Jag känner massa tacksamhet mot människor som sträckte fram en hjälpande hand och samtidigt känner jag att den svenska politiken tvingade en att återvända.

SVT har tidigare berättat att Migrationsverket ser en ökning i antalet ukrainare som lämnar Sverige, och om kritik mot att ukrainare i Sverige inte har rätt till svenskaundervisning inom SFI enligt den svenska tillämpningen av EU:s massflyktsdirektiv.

Hör Tatjana berätta i videon ovanför om livet i hemstaden Irpin där hon nu lever.