Det var en brokig skara som gick med i paraden som avgick något försenad vid 15.10-tiden från stadshotellet i Eskilstuna. Bland de mest färgglada fanns dansarna från Brasilianska föreningen i Eskilstuna. Men även till exempel kommun- och landstingsanställda och andra yrkesgrupper och organisationer gick med för att manifestera människors lika värde.
En av dem var Sörmlands landstingsdirektör Jan Grönlund som gick i täten av landstingets grupp i paraden.
– Jag tycker det är en jättebra manifestation. I grunden är det en fråga om att alla ska behandlas lika. Den principen är otroligt viktig för landstinget Sörmland. Jag är stolt över det arbete som landstinget driver i HBTQ-frågorna, jag tycker vi ligger i framkant, säger Jan Grönlund i SVT:s direktsändning.
När Springpride startade 2007 var Eskilstuna en av få svenska städer som arrangerade ett eget pridefirande. Nu har det blivit något av en tradition i Eskilstuna.
Kyrkoherden kom ut
I SVT:s livesändning från lördagsförmiddagen fick du bland annat träffa Fredrik Saweståhl (M), kommunstyrelseordförande i Tyresö, som berättar om hur det är att vara öppen bög och samtidigt ha en hög politisk position. Vi mötte även Ann-Christine Roxberg, tidigare kyrkoherden Åke Roxberg, som kom ut som transperson för fem år sedan. Hon är inte längre anställd i Svenska kyrkan utan är numera föreläsare på heltid.
– Jag var en gräslig homofob och transofob. Det var väl mitt skydd, säger Ann-Christine.
Under lördagen föreläste hon i stadshuset om sin egen långa idenitetsresa.
– Man tilldelas ett kön när man föds. För de flesta människor fungerar det bra, men inte för mig. När puberteten började så kände jag att det inte stämde. Det var i mitten av 1960-talet och då var HBT en fullständigt okänd förkortning. Homosexuella, om de fanns, fanns långt borta. Och trans, det visste man inte vad det var, berättar Ann-Christine Roxberg.
Fortfarande knäpptyst
Hon önskar att Svenska Kyrkan vågar börja prata om transexualitet.
– Homosexualitet har man börjat prata om, men när det gäller transexuella är det fortfarande knäpptyst.
– För mina kollegor och församlingsmedlemmar blev det en lång resa, men de flesta tog det bra när jag kom ut.