Foto: TT

Se vad våra läsare säger om psykisk ohälsa och vården

Uppdaterad
Publicerad

Fler unga söker vård för att de inte mår bra, och nu varnar Region Stockholm för att den psykiska ohälsan ökar bland unga.

Vi bad er läsare berätta om era erfarenheter av arbetet mot psykisk ohälsa i Region Stockholm, chatten är nu stängd men här kan du läsa vad andra skrivit.

Vill du tipsa oss om något men inte vill skriva här, så mejla oss på stockholm@svt.se eller tipsa oss via vår anonyma tjänst på den här länken.

Vad har du för erfarenhet av arbetet mot psykisk ohälsa i Stockholm?

Erik • Är ung och har problem med ångest och PTSD, upplever stödet som litet.

När jag blev vuxen fick jag en psykologtid på bara några veckor. Tidigare fick jag nöja mig med kuratorn i skolan som knappt var där och kunde avboka minuter innan möte.

Det absolut jobbigaste är hur stigmatiserat det känns att må psykiskt dåligt. Istället för att kunna prata om det är det något jag döljer - även för familjen. Att skämmas så mycket över något jag inte kan kontrollera har helt klart försvårat min situation för det finns ingen att prata med.

Jag tror vi behöver arbeta både med bättre sjukvård men också en omställning i tankesättet kring psykisk ohälsa.

Pinnat inlägg

Tack för alla tänkvärda inlägg, men nu stänger vi chatten för idag.

Vill någon kontakta oss mer privat angående psykisk vård i Region Stockholm så kan man mejla på stockholm@svt.se eller via den här länken.

Pinnat inlägg

Trots att allt fler ungdomar i högstadiet drabbas av psykisk ohälsa, saknas i stort sett helt utbildningsinsatser för att lära eleverna möta och hantera känslorna, det visar undersökningar från Unicef. Därför lanseras nu en digital utbildning från privata aktörer i landets skolor.

Marie • Psykiatrin jobbar med modeller och strikta regelverk för varje diagnos. Det här gör att den individuella vården hamnar i bakvatten. Detta gäller både yngre, medelålders och äldre patienter. Min erfarenhet är att varje patient är unik och är bäst hjälpt av en individuell vård och behandling.

GS • Min och familjens erfarenhet är att för att få akut hjälp, både vuxna och barn, så måste man uppge att man funderar på självmord! För stort ansvar läggs på husläkaren. Anledningen är uppenbarligen personal- och resursbrist.

Gustav • Jag jämför Sverige med Kalifornien där jag bott fram till nyligen. Där har man team med psykoterapeuter på skolorna som arbetar med eleverna i skolan och hemma. Här har vi oftast bara kuratorer som saknar terapeutisk utbildning. Vi baserar arbetet mot psykisk ohälsa på den biokemiska förklaringsmodellen om att vi föds med problemen. I Kalifornien pratar man I stället om trauma och vad man varit med om. I skolorna så arbetar man systematiskt med det man kallar för traumainformerad omsorg. Man arbetar med att skapa trygghet och att fånga upp dem som mår dåligt. Ett av argumenten för detta är att man vill stoppa det som de kallar för the school to prison pipline, alltså att eleverna hamnar i kriminalitet. Det ligger en bra utredning som presenterades 2018 i en byrålåda på Socialdepartementet. Den förslår en storsatsning på psykisk ohälsa i skolan och att man skall börja se psykisk ohälsa som en produkt av miljön man befinner sig i. Tyvärr ligger den och samlar dam och inget har gjorts. Tycker det är mycket tråkigt att de som behöver hjälp inte får den. Det driver kriminalitet och utanförskap. Det finns bra modeller som traumainformerad omsorg. Frågan är dock om viljan finns?

Anna • Katastrof. Som mest, när det var som värst och jag var i störst behov av snabb och relevant hjälp, har jag blivit bollad mellan 7 olika läkare på 5 olika mottagningar på drygt 1 månad. Ingen vill ta i en med tång. Kommer aldrig söka "hjälp" igen om inte mitt liv står på spel och knappt ens då.

da • Att arbeta som skolsköterska och BVC-sköterska och inte kunna skicka remiss till BUP eller 1a linjen psykiatri pga för långa köer/intagningsstopp hos dom eller att de tycker remissen är skriven med fel formuleringar är en utmaning. Barnen och ungdomarna finns kvar och mår sämre och sämre och likaså deras föräldrar. Det blir vi sjuksköterskor som fortsätter träffa dessa barn/ungdomar och försöker lugna föräldrarna som ringer och är förtvivlade.

Anonym • Hade en panikattack och var självmordsbenägen när jag var 11 år och ringde till bris. Allt de sa till mig att göra var att gå och ta en promenad. Lyckligtvis kom mina föräldrar hem 20 min senare

Anna • Min dotter hade en lättare depression i sena tonåren, men jag upplever tvärtemot många andra här att vi fick väldigt bra hjälp. Hon gick till vår vanliga vårdcentral och träffade först en läkare och sedan fick gå hos en väldigt trevlig psykolog på vårdccentralen. Efter ett antal gånger där blev hon vidareremitterad till en särskild mottagning för ungdomar. Det svåra för oss var att få henne att söka vård.

P • BUP och psykiatrin i övr. är underbemannade. Vakanser mörkas för att enheterna inte ska få dåligt rykte. Man ”bevisar” sin förmåga genom att ta in många nybesök trots decimerad personal. Kallar det ”effektivisering”. Följden blir inadekvat vård, flera veckor/månader mellan besöken. Personal flyr. Står inte ut med den hopplösa situationen.

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.