Hon hade just klivit av tunnelbanan i Farsta i lördags och skulle låsa upp sin cykel för att åka hem. I stället hamnade hon mitt i skottlossningen där en 15-årig pojke dog och ytterligare två personer skadades.

-  Jag befann mig kanske tjugo meter från händelsen, utanför Farstas tunnelbaneingång. När jag låste upp cykeln så gick det av omkring fem snabba skott, högljutt.  Mitt i det där så kände jag: Oj, jag är skjuten i knäet, säger hon till Ekot.

Hon släppte sin cykel för att sätta sig i säkerhet.

Inte första gången

– Jag börjar springa, och benet håller, jag springer tjugo meter runt knuten och genom en passage, så att jag har skydd av en byggnad. Där lägger jag mig på marken och blöder. Jag ropade åt folk: ring 112.

Hon förstod att det var en förlupen kula hon träffats av eftersom hon lärt sig känna igen ljudet av pistolskott under sin tid i Farsta.

– Jag har bott i Farsta länge och jag vet hur det låter vid det här laget, det är inte första gången.

Hennes skador visade sig vara lindriga och hon är tacksam för den snabba hjälp hon fick av såväl polis på plats som senare inom sjukvården.

Avtrubbad

– Det visade sig att knäet var okej. Det var bara mjukdelsskador, muskulärt, alltså. Kulan gick in och ut och ingenting var i vägen. Ingen nerver, inga blodkärl, ligament, inget skelett.

I intervjun med Sveriges Radio Ekot får hon frågan om hur hon känner inför att bo kvar i Farsta.

– Jag är avtrubbad, jag vet inte hur jag kommer känna mig. Jag får se om jag behöver en kurator, säger kvinnan.