Åsa Waldau blev känd som ”Kristi brud” och en av Knutbyförsamlingens främsta ledare under deras aktiva år. I samband med att hon nu åtalas för misshandel av andra församlingsmedlemmar har polisförhör som genomfördes med henne under sommaren 2018 blivit offentliga.

Här berättar hon bland annat om hur medlemmar vid flera tillfällen använde fysiskt våld mot varandra.

– Vi hade grunden i bibeln och det finns bibelord som beskriver hur farligt det kan vara att inte följa det Gud har sagt och det var ju det som styrde oss, mig, säger hon.

Åtalas för misshandel

Åtalet mot Åsa Waldau gäller ett antal händelser som ska ha utspelat sig mellan åren 2014-2016.

Enligt åklagaren ska hon bland annat ha sparkat en kvinna i magen, huggit eller stuckit hennes hand med en gaffel, samt vid ett annat tillfälle ha tagit tag i hennes huvud och dunkat det mot en vägg upprepade gånger.

Hon uppges ha slagit en annan kvinna i ansiktet med öppen hand, bitit henne i nacken och slitit i hennes hår.

Enligt stämningsansökan har Åsa Waldau misshandlat sex olika personer vid flera olika tillfällen. De påstådda gärningarna har utförts i hennes bostad och på olika platser utomlands.

Fyra av kvinnorna som står som målsägande har haft i uppgift att passa upp ”Kristi brud” och enligt åklagaren blivit utsatta för misshandel inom den rollen.

Nekar till brott

I polisförhören nekar Waldau till de grövsta anklagelserna men erkänner att det förekommit enstaka tillfällen då hon slagit andra församlingsmedlemmar.

– Vi vaktade på varandra om någon inte gjorde rätt.

På frågan om det inte bara var hon som slog svarar hon:

– Absolut inte.

I polisförhören tecknar hon en bild av hur det skapades en osund kontroll i Knutbyförsamlingens innersta krets. Hon berättar hur hon i egenskap av ”Kristi brud” fick en upphöjd position i vilken hon varit ”tuff och hård”. Däremot ska hon själv inte ha blivit utsatt för fysiskt våld.

– Man rörde ju inte mig för jag tillhörde ju Jesus, det var ju bara så, säger hon.

”Det är markeringar”

I andra delar av förhöret medger hon att hon knuffat in en person i väggen och vid ett annat tillfälle dragit en församlingsmedlem i håret.

– Det är markeringar, om det var en hårryckning var det en markering. Jag älskade ju de här människorna och det var inte fråga om att skada.

Åsa Waldau förklarar att hon delat ut slag då personer uppträtt hysteriskt eller inte varit mottagliga. Vid ett tillfälle beskriver hon hur det var som att en ondska grep en annan församlingsmedlem.

– Jag slog till henne så här över kinden för att vakna. Vi satt efteråt och pratade och grät och vi kom överens om att det nog var så här det måste vara.

”Det är orättvist”

Hon beskriver också hur medlemmarna i den innersta kretsen diskuterade slagen med varandra.

– Vi kom fram till att det nog måste finnas ett ord utifrån ett gammalt testamente. Den Gud älskar agar han och om någon rättfärdigt slår dig så avvisa inte det, säger hon.

Enligt Åsa Waldau skapades den osunda miljön och kulturen gemensamt av alla personer som befann sig i den innersta kärnan. Hon säger också att det känns orättvist att bli anklagad för något som hon hävdar att gruppen var eniga om.

– Jag är hemskt ledsen för dem jag sårat men jag är också ledsen för dem som sårat mig, säger hon.

Förutom Åsa Waldau står två pastorer som verkat i Knutbyförsamlingen också åtalade.

”Lett till ett beteende som inte varit sunt”

Åsa Waldau nekar till brotten. Hennes advokat Andreas Hahn kommenterar skriftligt åtalet i ett mejl:

”Åsa kan nu i efterhand se att den gemenskapen och den tron man levt i, inom en grupp av församlingen, lett till ett beteende som inte varit sunt. Det beklagar Åsa djupt i dag och hon är beredd att ta sin del av ansvaret för det. Åsa vill dock understryka att hon upplevt att man agerat tillsammans och i samförstånd i gruppen och att hon aldrig haft något uppsåt att göra någon illa”.