– Det är en fantastiskt fin miljö här med närheten till Fryken. Men det är helhetsupplevelsen med järnvägen, banvaktarstugan och ett uthus som är ganska autentiska. Det har inte hänt så mycket här sedan det byggdes i början av 1900-talet, säger byggnadsantikvarien Hans Johnsson.

Byggnadsantikvarien Hans Johnsson har vigt sitt liv åt att rädda kulturhistoriskt värdefulla byggnader. Och banvaktarmiljön i Svennebytorp ligger honom varmt om hjärtat.

– För mig känns det jätteviktigt att ta tillvara det här. Det kommer inte byggas fler sådana här ställen, konstaterar han lakoniskt.

För många projekt

Men med flera angelägna projekt på gång räckte inte de egna händerna till för alla byggnader längre. Det var då två afghanska flyktingar kom in i bilden.

– Jag har för många hus, helt enkelt. Så då tänkte jag att de här killarna är jätteduktiga och att vi skulle kunna hjälpa varandra. De hjälper mig med restaureringarna och jag hjälper dem genom att ge dem arbete. Då kanske de kan få stanna i Sverige. Det är ju det jag vill, säger Hans Johnsson.

Väntar på besked

De båda afghanerna har länge väntat på att få permanent uppehållstillstånd i Sverige. Och i huvudsak har det varit en sysslolös väntan. Men nu fylls dagarna av arbete.

– Jag trivs bra här och arbetet behärskar jag. Det jobbiga är att jag tvingas vara ifrån min familj. Det är tufft, jag har inte träffat dem på fyra år. Men arbetet är bra, det är ett måste. Man måste ju jobba, säger Said Nasrullah Musavi.

Hans landsman och kollega Sabor Mukthar håller med.

– Det här jobbet är jätteviktigt för mig. Då kan jag också ge min familj här i Torsby ett bra liv, säger han.

Fått fasta jobb

I mars i år fick Sabor Mukhtar och Said Nasrullah Musavi fast jobb i byggnadsantikvariens firma. Och nu ägnar de båda afghanerna sina dagar åt att rädda delar av det svenska kulturarvet tillsammans med sin arbetsgivare. Och de lär hela tiden av varandra.

– När vi åker till sågen och ska hämta mer material så säger killarna nej, vi har ju material här. Då tänker jag att det var precis så man tänkte förr när material var dyrt och man var tvungen att vända och vrida på slantarna. Det där är en sådan där liten, enkel sak som betytt mycket för mig. För det är ju egentligen det som mycket byggnadsvård handlar om, att återanvända, säger, Hans Johnsson när de tre samlats inne i uthuset på gården för en fika.

”Vi fixar det”

Sabor Mukthar sippar på en kopp hett te innan han förtydligar resonemangen.

– Vem som helst kan köpa nytt. Men det är inte alla som kan laga de gamla grejerna som finns i Sverige. Men det fixar vi. Tillsammans försöker vi säga att det går när många säger att det inte gör det, säger Sabor Mukthar och kastar en blick på byggnadsantikvarien som tar en slurk ur kaffekoppen innan han tar till orda.

– Jag tycker att det är skitbra! Det är en tankeväckare för oss infödda som gör det så enkelt för oss och har blivit så bekväma. Vi ser inte längre vad vi har och vi behöver folk som kommer utifrån och lyfter blicken åt oss. Det Sabor och Nasrullah hjälpt mig med. När vi skulle ta oss an uthuset här tänkte jag nog inte att det var möjligt att rädda hela men de sa att vi kör på. Då gjorde vi det, säger Hans Johnsson.