– Det är därför jag ska dit, jag tänker inte åka dit och köra nåt halvlojt, jag kommer satsa. Jag vill prestera ett åk som jag är nöjd med, säger Emma Dalhström.

Pressat läge

Förra säsongen tog hon ett VM-silver i Sierra Nevada och säkrade sen världscuptiteln. Men i april fick hon korsbandsskada och helt plötsligt kändes OS i Pyeongchang väldigt långt bort. Tiden till rehabträningen var knapp och pressen stor på att hinna tävla och bevisa för Sveriges Olympiska Kommitté att hon var värdig en OS-plats. Men för några veckor sen kom hon fyra i en världscuptävling och OS-biljetten blev ett faktum.   

– Jag har varit ganska målmedveten och tänkt att jag ska ta mig dit. Men ju närmare datumet jag kom för deadline och jag inte fick till det på tävling, då kom pressen ordentligt.

”Allt ska stämma”

Det var nästan samma press inför OS i Sotji 2014, säsongen innan bröt Emma Dahlström höften och fick den sämsta tänkbara uppladdningen. Även om målet i Sydkorea är medalj så vet hon, OS är OS.

– Det är just det här, att det är en dag vart fjärde år. Då hoppas man att allt ska stämma. Man ska va frisk, man ska ha förberett sig, man ska må bra och det ska vara bra väder. Det vet vi inte, vi får se, säger Emma Dahlström.