För några år sedan hade Carina ett liv med arbete och familj. Hon berättar att hon drev en krog i Varberg tillsammans med sin dåvarande man, men bestämde sig när föräldrarna blev sjuka för att flytta hem till Göteborg och ta hand om dem på heltid.

– Jag ville inte att de skulle hamna på hem. Men sista året med mamma orkade jag inte, utan jag blev helt utbränd. Så jag bara gick. Sen blev det som det blev.

”Som att ta in en alkoholist på bolaget”

Carina hade då redan skilt sig från sin man. Eftersom han ägde krogen förlorade hon samtidigt det hon arbetat med under många år. Alkoholen blev en tillflykt.

Sedan blev Carina tillsammans med en man som misshandlade henne. Efter det fick hon en referenslägenhet av kommunen, men hon blev vräkt efter att hon haft en annan hemlös som inneboende, något hon inte visste bröt mot reglerna, berättar hon.

Åren har gått. Ibland har Carina bott inneboende hos vänner, ibland utomhus. Andra gånger har hon sovit på något av kommunens jourboenden, men det funkar inte alls bra, tycker hon. Vännen Conny Persson håller med, också han är hemlös.

– Det är som att ta in en alkoholist på ett bolag (Systembolag reds.anm.) och säga ”du får bo här i fjorton dagar om du lovar att inte dricka”, säger Conny.

Drömmer om att bjuda på middag

Carina Wårdell har idag ingen kontakt med sina barn, som är vuxna. Men hon hoppas på att kunna återuppta kontakten.

När vi möts har hon varit nykter i någon vecka och vill fortsätta så. Häromdagen skrev hon in sig på Arbetsförmedlingen. Vad det blir för jobb spelar inte så stor roll, bara hon får jobba med människor.

Just nu bor Carina inneboende hos en vän, men det är bara är en tillfällig lösning. Drömmen är ett hyreskontrakt via kommunen.

– Det hoppas jag på, att nästa år vid den här tiden har jag en lägenhet. Att jag kan göra fint där till jul och kanske ta dit mina barn och barnbarn. Bjuda på middag och sådär. På ett år kan man få tillbaka förtroendet.

LÄS MER: Hårt tryck på bostäder för hemlösa