Ungefär en tredjedel av livet har passerat. Att vara 30 år innebär ofta att befinna sig i en brytpunkt mellan ungdomen och vuxenlivet. Det handlar om val och beslut. Vem är man och vart ska man? I den här serien har vi träffat tre 30-åringar som visar hur olika det kan se ut.

Hur tycker du det är att vara 30 år?

– Det är väldigt, väldigt skönt. Jag har kommit en bit i livet och vet vem jag är och vart jag är på väg. Och vart jag vill vara på väg! Jag sökte länge kring vem jag var. Nu söker jag inte längre på samma sätt. Sen ger det en tyngd att vara äldre. Jag tyckte att det var jobbigt att vara yngre för att folk kunde förminska det man sa. Det togs inte på samma allvar som det gör nu.

Vad sökte du?

– Jag sökte större kunskapsbas och en trygghet i mig själv. Jag tyckte att det var jätte jobbigt att vara 20, för att jag var obekväm i mig själv. Då hade jag precis flyttat från Norrbotten till Stockholm, minns jag.

Hur var du som 20-åring jämfört med nu?

– Jag var väldigt arg tidigare i mitt liv. Arg på samhället. Det var nog för att jag inte platsade och kände att det skavde någonstans. Arg på kapitalismen. Jag kommer från arbetarklass och det var lättare att använda de jobbiga känslorna till ilska. I alla fall när jag var yngre. Jag gick mycket i demonstrationståg och var aktivist. Det som är skönt nu är att jag har lyckats göra en annan typ av analys. Jag är mycket mer harmonisk i dag.

Är du lycklig?

– Ja. Jag är superglad med var jag är i livet och vad jag åstadkommit hittills. Och samtidigt finns det så mycket kvar. Jag tycker att 30 är en jätterolig ålder. Jag hade kunnat spinna kvar på det här året några år till. Det är så mycket möjligheter samtidigt som man har väldigt mycket erfarenheter och kunskap med sig. Det är användbart i väldigt många situationer.

Se hela inslaget: Var får man sin identitet ifrån?