Det var i höstas som en sextioårig kvinna hittades död intill ett motionsspår i Ulricehamn. I jakten på hennes mördare DNA-topsade polisen över 1.000 personer. Och det gick månader utan att polisen fick någon träff.
Så i förra veckan åkte polisen hem till en ung man som inte dykt upp efter sin kallelse. Han topsades då och förhördes. Dagen efter fick polisen besked om att mannen avlidit. Ytterligare en dag senare fick polisen svar om att mannens DNA stämde in på det från mordplatsen.
Kritik i tv
I tv-programmet ”Veckans brott” i SVT igår riktade kriminologiprofessor Leif GW Persson kritik mot polisens agerande. Han menar att gärningsmannen hittades till ett högt pris. Men att det finns sätt det hade kunnat undvikas på.
– Jag har själv varit inblandad i ett stort antal sådana här ärenden. Fler än den här utredaren. Och vi har då ställts i det här predikamentet att här finns det uppenbar risk att han hittar på någonting med sig själv eller att han sticker iväg, vilket heller inte är så bra. Då kan man få fram hans DNA på andra vägar i regel, genom att gå på någon som har det i sammanhanget intressanta släktrelationerna med honom.
Tillbakavisar kritiken
Göran Arvidsson är biträdande spaningsledare i utredningen. Han håller inte med om kritiken.
– Jag ser det som en krystad förklaring. Så fort vi börjar prata med någon i närheten av den här personen så hade den här personen fått reda på att vi sökte den personen, säger han.
Hade ni kunnat gjort på något annat sätt?
– Min bedömning är att vi inte kunnat gjort det. Det fanns inget som tydde på att den här personen var gärningsman.
Hade ni kunnat hitta den här gärningsmannen utan den här metoden?
– Han finns inte i våra register. Han känner inte offret. Han går under vår rader. Min bedömning i nuläget är att vi inte hade hittat honom utan den här metoden.