– Vi arbetar med frågan här och nu. Vi måste så snart som möjligt ha en ny överenskommelse kring hur vi ska hantera de här anvisningarna, säger Mikael Ribbenvik, ställföreträdande generaldirektör på Migrationsverket
Den 1 januari 2014 trädde en ändring i lagen om mottagande av asylsökande i kraft. Den ger Migrationsverket utvidgade möjligheter att anvisa asylsökande ensamkommande barn till samtliga kommuner.
I samband med den nya lagen gjordes också nya överenskommelser mellan Migrationsverket, Sveriges kommuner och landsting och länsstyrelserna.
– Inför den här reformen trodde vi att det skulle vara färre barn som skulle ha anknytning här i Sverige. Det blev många fler än vi hade räknat med, säger Mikael Ribbenvik.
Många far illa
I verkligheten har det visat sig att upp till 40 procent av de ensamkommande barnen uppger att de har anknytningar i form av släktingar på olika orter i landet.
När det gäller vissa kommuner, som Göteborg, har ungefär hälften av barnen kommit på grund av att de säger sig ha släktingar där.
– I så många som 70 procent av anknytningsansvisningarna fungerar det inte. Det kan bero på många olika saker, säger Mikael Ribbenvik.
SVT Nyheter Västs granskning visar att barnen i många fall far illa, eller utnyttjas, i familjerna de hamnar. Officiellt finns få uppgifter om att det handlar om en så allvarlig situation. Både Migrationsverket och exempelvis Göteborgs stad stannar vid att säga att barnen ”hamnar i olämpliga miljöer”.
Vill förändra
Ribbenvik medger dock att den nuvarande överenskommelsen har havererat. Han säger också att man arbetar här och nu med att förändra systemet.
– Saken är att kommunsverige måste enas. Migrationsverket kan inte ensidigt ändra överenskommelsen.
Överenskommelsen han talar om är att ensamkommande barn som anländer till de så kallade ankomstkommunerna, som Mölndal och Malmö, ska anvisas vidare inom 48 timmar.
Under de två dygnen säger sig inte Migrationsverket ha någon möjlighet att göra varken släktskapsutredningar eller placeringsutredningar.
– Det är ett oerhört tryck på ankomstkommunerna och de pressar oss att leva upp till överenskommelsen. Samtidigt slår ankomstkommunerna larm eftersom anknytningsanvisningarna inte fungerar. Här står viljor mot varandra och här måste vi hitta en lösning som alla är överens om, säger Mikael Ribbenvik.
Ett förslag är att barnen ska stanna i ankomstkommunerna i två veckor, för att möjliggöra mer gedigna placeringsutredningar.
Kräver samtal
I somras satt SKL i möte med Migrationsverket i de här frågorna. Sedan dess har man också haft telefonmöten. En sak som Göteborgs stad har klagat på är att Migrationsverket har skickat nya ensamkommande barn till adresser som Göteborg redan har dömt ut som olämpliga.
Göteborg kräver att Migrationsverket ska lyfta på luren och höra med kommunen om familjen är lämplig innan de anvisar barnen till en adress.
– Det har vi också sagt att vi kan göra. Men vi har också kommuner som inte vill ta emot några barn alls och då kan det bli så att barnens ord står mot kommunens ord. Det komplicerar saken, säger Ribbenvik.
Ribbenvik trycker på att den nuvarande lagstiftningen utgår från ett barnrättsperspektiv som säger att man ska tillgodose barnens önskemål att hamna nära släktingar.
– Men som det ser ut nu kan man ju konstatera att det inte är ett barnrättsperspektiv när barn hamnar på adresser där det inte fungerar, säger Ribbenvik.
Vill agera kraftfullt
På kort sikt söker en arbetsgrupp nu lösningar på de akuta problemen. Man arbetar även på längre sikt.
– Nu har vi haft den här lagstiftningen i ett och ett halvt år och det är dags att utvärdera den, se vad som har blivit bättre och vad som har blivit sämre. Den utvärderingen har vi redan initierat, säger Ribbenvik.
I vilken mån känner du till att det förekommer människohandel med ensamkommande barn?
– Kriminalitet, människosmuggling och utnyttjande av människor pågår i det fördolda. Här har myndigheterna olika ansvar, polisen är brottsbekämpande, vi prövar asylrätten och kommunerna ansvarar för barnens välmående. Här måste vi samverka och när misstankar uppstår måste myndigheterna agera kraftfullt.
Tycker du att man har gjort det hittills?
– Först måste man veta vad man ska agera mot. Jag kan inte kommentera anekdoter eller saker man har hört men så som vi agerar, då pratar jag myndighetsövergripande, är att vi utvärderar om systemet fungerar. Det är på förekommen anledning, vi har upp till 70 procent av anknytningsanvisningarna som inte fungerar och det är därför vi gör den här utvärderingen här och nu, säger Mikael Ribbenvik.