– Jag tänkte: Herregud! hur ska det här sluta? när de kommer bägge två på samma spår och så hörde jag en fruktansvärd smäll, så reste sig tågen upp mot varandra och sedan välte de omkull, säger Britt-Marie Nyman, ögonvittne 1987.
Västnytt den 16 nov 1987: ”De senaste uppgifterna från olycksplatsen talar om att fem personer har upptäckts inne i de vagnar som brunnit. Fem personer som är döda.”
Men det blev fler döda än så. Totalt dog nio personer och olyckan är den sjunde allvarligaste i Sveriges historia.
En svart måndag
Det är måndag och klockan är 14:27 när de två passagerartågen krockar i en hastighet med över 100 km / timmen för varje tåg. Smällen som hörs är enorm och många minns att det slog lock för öronen. Och efter att transformatorolja börjat brinna efter kraschen spred sig en tät svart rök över Lerum, som gjorde det svårt att kunna se.
– Det såg ut som en krigszon när vi kom fram. Göteborgståget låg helt ner och loken var fullständigt demolerade. I Stockholmståget hade det börjat brinna i loket, för oljan där var ju så pass varm. Stockholmståget var ju betydligt större och tyngre än Göteborgståget så det hade ju skjutsat tillbaka det senare säkert en 50-100 meter, säger Per-Arne Helmborn, brandförman Lerums räddningstjänst 1987.
LÄS OCKSÅ: Britt-Maries insats – körde chockade till sjukhus
Mängder av frivilliga ryckte in för att rädda skadade passagerare. Några personer lånade stegar från en närbelägen järnaffär och klippte upp staketet som fanns runt stationsområdet. Flera personer körde även skadade till Alingsås Lasarett. Britt-Marie Nyman var en av dom som körde tre chockade personer till sjukhuset.
– De kunde sitta upp i en personbil och då körde jag dit dom, säger Britt-Marie Nyman. – Så det gjorde jag.
Vem var det du hjälpte?
– Ingen aning, det var tre stycken, säger Britt-Marie Nyman.
Ödesdiger felkoppling
Orsaken till olyckan var en felkopplad kabel i en signalväxel, och genom ett missförstånd fick Stockholmståget klartecken för att passera, men på samma spår som Göteborgståget körde på.
– Till att börja med så var det rena kaoset, ett organiserat kaos. Ett minne som jag har är en kvinna som satt fastklämd rejält och det brann i närheten och branden började närma sig. Vi var väl en fem, sex stycken som med hjälp av spett fick loss henne. Sedan minns jag särskilt när jag gick in i en av vagnarna för att plocka ut de passagerare som omkommit. Det var ingen rolig syn ... säger Per-Arne Helmborn, brandförman Lerums räddningstjänst 1987.
Men ni klarade att få loss den kvinnan som satt fast?
– Ja, hon klarade sig. De passagerare som överlevde själva kraschen, de fick vi ut, det var ingen som jag vet som omkom på grund av branden, säger Per-Arne Helmborn, brandförman Lerums räddningstjänst 1987.
Över 100 passagerare klarade sig utan skador och en tågmästare, Anders Berg, som åkte med i ett av loken kastade sig ut i sista stund och överlevde med en bruten fot.