Forskningen är framtagen på Umeå Universitet och medfinansierad av Vattenfall. Målet med studien, som pågått i fem års tid, var att hitta andra lösningar för att leda vandrande fisk förbi vattenkraftverk i utbyggda älvar.

– När vi jämförde olika metoder så kom vi fram till att bubbelridåer var det som hade mest potential och då skalade vi upp studien, säger Johan Leander, doktorand på Umeå Universitet.

Slang på älvsbotten

Bubblorna skapas av en kompressor som är kopplad till en slang med massor av små hål som ligger på älvbotten. Lufttrycket i slangen skapar bubblor som i bästa fall stiger ända upp till ytan och skapar en heltäckande bubbelbarriär.

Idag används bland annat fysiska galler och skärmar i älvar för att styra fisken, metoder som är dyra att installera och kräver underhåll. Vårflod och höga vattenflöden för med sig bråte som riskerar att kollapsa fysiska barriärer.

– Det skulle kunna påverka säkerheten och driften på närliggande kraftverk, säger Johan Leander.

Minskar kostnaden

I en bubbelridå fastnar ingenting och den påverkar inte heller vattenflödet. Däremot visade studien att barriärerna fick sämre funktion i högre vattenflöden och det är därför relevant att överväga var i älven man placerar dem. Beroende på hur högt vattenflödet är så varierar bubbelbarriärens funktion med 26-86 procent.

Tanken är att kompressorerna i bubbelbarriären ska drivas av elkraft, vilket det finns gott om ifall installationen ligger i anslutning till ett vattenkraftverk.

– Om jag ska vara lite restriktiv tror jag att man kan få ner kostnaden till en tiondel jämfört med fysiska barriärer, säger Johan Leander.

I klippet ovan ser du bubbelbarriärer ser ut och hör Johan Leander berätta om hur och varför man i samband med studien gör personlighetstest på fiskarna.