Oswald Åström vårdas sedan årsskiftet på Dragonens äldrecenter i Umeå. Han har drabbats av en tumör i huvudet, har diabetes och epilepsi. Dessutom finns det en stor risk att han ramlar.

I helgen besökte Inger Åström sin make på boendet. Då visade det sig att det var för lite personal som jobbade. Två vårdavdelningar, som vanligtvis har totalt tre personal, sköttes av bara en person.

Inger vågade inte lämnade honom – istället stannade hon nio timmar hos Oswald.

Vad händer med dig när du ser Oswald och hans situation?

– Jag åker hem och gråter. Jag begär inte att han får det lika bra som hemma. Men det allra viktigaste måste de kunna tillgodose. Men det gör de inte, säger Inger Åström.

Känner sig inte trygg

Hon brukar dessutom hjälpa till med sysslor som inte rör hennes Oswald. Hon vet vad som krävs. Hon har hela sitt yrkesliv arbetat som undersköterska.

Läs mer: Allvarlig kritik mot boendet vid flera tillfällen

– Jag hjälper till att duka fram mat och plocka bort. Om jag ser en tant som är nära att ramla hjälper jag henne, trots att jag egentligen inte får.

Inger Åström upplever att personalen inte alltid har rätt kompetens. En gång var det nära att en personal gav Oswald dubbla insulinsprutor – något som skulle ha kunnat kosta honom livet. Men Inger lyckades avstyra den andra sprutan, tack vare att hon var där.

– Först blir jag ledsen, jätteledsen. Sen blir jag arg för att man inte har mer respekt för de som är gamla och sjuka. De måste få ha ett bra liv, men det har de inte.

Ibland styr personalen soffbordet nära Oswald för att minska risken för att han ska falla. Och en gång fick hon visa personal hur man skulle byta en kran till en kateter.

– Den hade gått sönder, vilket jag fick uppmärksamma personalen om. Men hon visste inte hur man bytte den, så jag fick göra det och visa henne.

– Det här funkar kanske om man har anhöriga som kan vara här nio-tio timmar per dygn. Men det har inte alla.

Hon betalar flera tusen kronor i månaden för att ha Oswald på boendet.

– Jag kan betala för mat och hyra, men inte omvårdnad. JAG borde få betalt för det. Boendet är så hårt belastat att jag behövs här, säger hon.

Läs mer: Chefen ser allvarligt på det som inträffat

Är på boendet åtta timmar per dag

Inger har tagit upp den ansträngda situationen med chefen vid två tillfällen, men får till svar att det handlar om pengar.

– Jag är ständigt orolig och jag är här 8-9 timmar varje dag. Jag försöker hjälpa till. Jag borstar hans tänder och hjälper honom i säng varje kväll.

Trots alla problem och bristen på omsorg hyser Inger stor respekt för de som jobbar på äldreboendet.

– De gör så gott de kan. Det är inte deras fel att de är överbelastade med jobb.

Vet du mer? Har du en egen berättelse som du vill dela med dig av? Kontakta oss: vasterbotten@svt.se