I nio år har Malin Säll tagit hand om barn i sitt hem i byn Hjoggböle utanför Skellefteå. Då var de kommunala dagbarnvårdarna fortfarande sextio stycken. Nu är det bara hon kvar när två går i pension och en byter jobb.

– Det trodde man ju aldrig då, säger Malin Säll.

I landet har antalet kommunala dagbarnvårdare minskat med drygt sextio procent mellan åren 2008 och 2015. I Skellefteå har kommun och fack varit överens om att fasa ut dagbarnvårdarna.

Vill säkra pedagogiken

Facket vill bli av med dåligt betalda ensamarbeten.

– Visst är jag ensam under timmar på dagen. Men jobbar man i en stor barngrupp kan man nog vara lika ensam.

– Och jag tycker inte att jag tjänar dåligt, jag har en bra barnskötarlön, fortsättar hon.

Kommunen vill säkra pedagogiken i barnomsorgen.

– Med lagstiftning och vad förskolorna ska stå för så har tiderna förändrats. Man kan ju undra var dagbarnvårdarna tagit vägen, men en stor del av dem har hamnat i kommunernas verksamhet, säger kommunalrådet Maria Marklund (S).

Ett argument som brukar föras fram av föräldrar är att vissa barn mått bättre i ett hem med mindre barngrupper.

Oviss framtid för Malin

Robin Granberg lämnar sin son hos Malin Säll i byn där de bor. Han tycker att det är trist att dagbarnvårdarna försvinner.

– Man ser ju på honom att det är som att vara hemma. Det går jättebra att lämna honom.

Som det är nu tar Malin Säll ett år i taget. Längre än så vågar hon inte planera.

– I år behövs jag. Då är jag tacksam att få vara kvar.