Då alla hennes kompisar gick och läste för prästen i början på 1940-talet fick hon som 15-åring istället ge sig ut i skogarna kring Sorsele där hon är född och uppväxt och börja jobba som getare, vakta kor och getter på bete. Hennes önskan om att få gå i kyrkan och läsa bibeln gick om intet. Men trots det har hon aldrig tvivlat på sin tro.

– Nej det har jag inte men jag ville ändå få bekräftelse på att jag hör hemma hos Gud och att jag en dag får möjlighet att komma till himlen, säger Naima.

Stor saknad

Naima menar att alla helgons helg är den helg då saknaden är stor, de flesta tänker på sina anhöriga och besöker gravarna . Evighetsfrågorna kommer närmare.

– Jag är inte rädd men jag vill gärna fortsätta att leva, jag är nyfiken på livet så länge det varar, säger hon och skrattar. Men det är klart,  jag vet att den dagen kommer då jag också ska dö och då vill jag verkligen också vara med i himlen.

Undgått drunkningsdöden

Maken dog för 17 år sedan, hennes tre döttrar är pensionärer, själv har hon undgått drunkningsdöden och många andra tillbud. Livet kom emellan, men tanken på det eviga livet kunde hon aldrig släppa och nu har hon, som hon säger, hittat hem.

– Nu är jag lugn och trygg och efter konfirmationen vill jag nu vara en lärjunge och tala om för andra vad jag har kommit fram till, säger Naima Eriksson innan hon greppar sin rullator och går grusgången fram genom Vindelns kyrkogård.