Vecka 12 skulle nedmonteringen börja. Först nu har de första pressarna börjat plockas ner.

– Det är fem i tolv, väldigt rörigt och olika bud hela tiden. Klart att man blir förbannad för det är ju ingen enkel sak att flytta en fabrik och samtidigt fortsätta producera, konstaterar Lars Öhlund som är huvudskyddsombud.

Sedan början av 1930-talet har fabriken, som då hette Skega och gjorde gummihandskar, varit navet som allt i byn kretsat omkring. Miljön har fostrat generationer som innanför fabriksväggarna slagits för en godtagbar arbetsmiljö, kämpat för fackliga rättigheter, bråkat för rättvisare kvinnolöner och samtidigt varit med och utvecklat företaget och dess produkter.

– Det är så vi ser det. Men ingenting av det är något värt nu, säger Lars Öhlund som själv arbetat här i 40 år och sett ut-/avvecklingen från stolt moder med döttrar över hela världen till en produktionsenhet.

För övrigt har även hans mamma (och pappa) och dotter jobbat här.

Fabriken är lönsam men ligger ”geografiskt fel”

I fabriken tillverkas slitgummi till gruvindustrin. Produkterna har blivit alltmer avancerade med inbakning av metall.

– Vi ser oss som experter som levererar kvalitet, säger fackklubbens ordförande Jan Marklund.

Men den finska industrikoncernen Metso med över 15 000 anställda måste enligt företaget rationalisera för att vara fortsatt konkurrenskraftig, och i jämförelse med bolagets tio andra liknande fabriker i världen har den i Ersmark enligt ledningen lägst produktivitet. Ansvarig chef Sami Takaluoma med titeln ”head of minerals consumables business”, har mycket att göra och svarar därför SVT nyheter via mejl.

Han menar att nedläggningen är nödvändig. Dessutom ligger fabriken geografiskt ”fel” utifrån var råvaran och en majoritet av kunderna finns.

Arbetarna synar allt det där. Representanter för fackstyrelsen har fått ta del av den analys som en konsult gjorde på uppdrag av Metso.

– I den smulas deras argument sönder. Verksamheten är lönsam och konsulten pekade särskilt på affärsrisker vid en nedläggning, berättar fackordföranden.

Produktionen av gummi utvandrar – likt Findus ärtproduktion

SVT Nyheter vill ta del av utredningen. Konsulten hänvisar till bolaget, som håller rapporten hemlig. Företaget informerade inte heller den lokala politiska ledningen, som brukligt är när många anställda riskerar att förlora sina jobb, och för kommunalrådet kom beskedet som en kalldusch.

– Det är som med ärtorna i Bjuv som for till Tyskland, konstaterar skyddsombudet Lars Öhlund.

Findus skulle plötsligt läggas ner för några år sedan. I demonstrationståget gick bland andra LO:s dåvarande ordförande Karl-Petter Thorwaldsson och skanderade att ”inte en ärta skulle till Tyskland”.

I slutändan var det dock inte själva ärtorna som utvandrade utan produktionen av maträtter*. Hursomhelst, det gick inte att stoppa.

I Ersmark blev det den här gången inga demonstrationer, men han har varit här också. Thorwaldsson alltså. Och likt högre utbildnings-ministern Matilda Ernkrans liksom beklagat sorgen.

– Man är så jävla maktlös, konstaterar karlarna runt bordet på fackklubbens expedition.

I klippet berättar skyddsombudet inifrån fabriken att han tycker att lagen borde förbjuda sådana här nedläggningar. Hör också hans mamma som var en kvinnlig förkämpe i industrisverige.

Efter att fabriken enligt tidplan är helt avvecklad vid årsskiftet kommer det att finnas kvar en teknikhub med ett antal anställda i Ersmark.

*Vad hände med ärtorna i Bjuv? Se mer i SVT-dokumentären ”Findus, Bjuv och ärtorna”.