Det har varit kallt i år, men det är inget jämfört med hur det var under nödåret 1867. Det bakas dock barkbröd även idag, liksom man gjorde då. (Bilden till vänster är från dokumentären ”Ett satans år”) Foto: SVT

Snön låg kvar till midsommar under nödåret 1867

Uppdaterad
Publicerad
Tycker du det varit ovanligt kallt under maj månad? Det är ingenting mot för hur det var under nödåret 1867. Snön låg då kvar ända fram till midsommar i Västerbotten, och det gick att köra häst och släde över Kvarken till Finland i maj.

Det var inte lätt för människorna under 1867. Folk svalt ihjäl. Nödhjälp kom från södra Sverige, från USA, Spanien och Ryssland till Norrland. Barkbröd blev lösningen för många året 1867, men i Kåsböle i Skellefteå bakas det fortfarande barkbröd år 2017.

– Det är 80 procent bark. Innerbark från tall, och så 20 procent korn eller råg ska det vara, säger Anders Hallberg, barkbrödsbagare.

Det är ingen jäst i brödet utan bara vatten, och det gräddas ungefär som tunnbröd. Som kryddor användes det som fanns här 1867.

– Brännässla och musöron från björken stoppar jag i. Det här kallas ”dåtidsbröd” men är det barkbröd man åt 1867. Det har blivit populärt igen – särskilt då man har bygdeträffar ute i byarna, berättar Anders Hallberg.

”Musöron” kallas de nyutspruckna löven på björk, som nått formen och storleken på just musöron.

TV: De tvingades koka gamla kängor. Se dokumentären Ett satans år.

Häst och släde till Vasa i maj

Även åren innan, 1865-1866 var också ”svagår” som det kallades då. Men 1867 slog alla rekord, och det blev knappast bättre året efter heller. Burträskbon Zakarias Wallmark vittnar i berättelser om hur han den 1 juni (!) det året körde släden på gott isföre och att han släppte ut korna först den 19 juni.

Förklaringen till nödåret 1867 är missväxt åren innan, följt av ett extremt kallt 1867. Dessutom fanns inte järnvägen då, utan nödhjälpen fick transporteras via båt. Men dåtidens lastbåtar klarade inte ens det lättaste istäcke, vilket innebar att det det tog veckor, ibland månader, innan myndigheterna fick veta att situationen var prekär i specifika områden. Resultatet blev att folk svalt ihjäl.

I mitten av maj gick det under nödåret att åka häst och släde över Kvarken till Vasa i Finland. Och vårbruket, det kom i gång först i juni.

”Ostvikskriget” utbröt i Skellefteå

Desperation utbröt och på många håll i Skelleftetrakten började folk vädra sitt missnöje. Man åt sina hundar och hästar för att inte svälta ihjäl, och i Ostvik gick bönderna samman.

Ett hundratal bybor marscherade mot Skellefteå beväpnade med yxor och skjutvapen. Paniken spred sig i staden. Skarpskyttar plockade fram sina gevär och vaktposter sattes ut. En kanon laddades för att försvara stadskällaren, och stadsbor träffades när byborna kastade stenar i ren ilska. Upproret lade sig först när polisen avlossat varningsskott.

Situationen stävjades delvis genom att handlarna i Skellefteå bestämde sig för att ge bönderna mer kredit, och att nödhjälp delades ut.

1860-talet var ett årtiondet då missväxten drabbade Norrland upprepade gånger. Det allra värsta året var 1867 men svälten fortsatte även under 1868, då temperaturerna blev varmare med torka istället. Åren efter började den stora emigrationen till Amerika, bland annat ifrån Västerbotten.

Barkbrödet – lyxvara idag

I dag, 150 år efter det stora nödåret, är bakbröd en lyxvara. Under 1867 gick hungriga länsbor ut i skogen och högg fram tallbarken som man bakade bröd på. I dag går barkmjöl att köpa i affär.

På den tiden var Sverige ensamt som nation i nöden, men nu finns Europeiska Unionen. EU har idag sponsrat tillverkningen av barkbröd, och ett finskt företag har fått hjälp att starta upp en verksamhet som säljer barkmjölet för 2.500 kronor per kilo. Mycket har onekligen hänt på 150 år.

Lokal. Lättanvänd. Opartisk. Ladda ner appen nu!

Hämta SVT Nyheter i App StoreLadda ned SVT Nyheter på Google Play

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer