I kvalåket missade hon en gång och la sig ner, men i finalen gick det bättre. Även om hon inte är helt nöjd.

– På vissa ställen kunde jag ha släppt på lite mer, men det var ändå hyfsat rätt linjer.

Snabbast – trots farträdsla

Själv trodde hon inte att hon skulle kunna vinna.

– Det känns jättebra och jag är jättenöjd, säger hon så här efteråt.

Downhill betyder att det är just nerför berget de ska cykla så fort som möjligt. SM-banan i Åre var ungefär fyra kilometer lång och det tog Sandra Persson fem minuter och fyra sekunder att ta sig i mål. Riktigt hur fort det gick vet hon inte.

– Jag tittade på pulsklockan en gång och då stod det över 50 km/tim, men då var det en fin slät stig, konstaterar hon.

Hon var snabbast av de sex damerna som tävlade om SM-guldet. Ändå påstår Sandra Persson att hon är lite farträdd.

– Jag tycker att det kan vara läskigt när det går fort.

Adrenalin och fart

Men hon älskar sin sport.

– Jag gillar att vara ute i naturen. Lite adrenalin, lite fart och du träffar mycket människor, säger Sandra Persson. 

Hon jobbar som polis på Ekobrottsmyndigheten och flyttade från Västerås till Sundsvall med familjen just för att kunna cykla mer. 

– I Västerås åkte vi 30 mil uppåt för att kunna cykla när vi var lediga. Vi tänkte att kunde vara skönt att komma hem från jobbet och kunna ta en cykeltur på bergen eller i skogen.

Dåliga tävlingsnerver

Precis så har det blivit i Bergsåker utanför Sundsvall. Hur det blir med det fortsatta tävlandet är – trots SM-guldet – lite osäkert. Det är tävlingsnerverna som spökar.

– Jag blir så himla nervös, men det känns fantastiskt. Nu blir jag lite sugen på att köra mer tävlingar, säger Sandra Persson.