En gång i veckan träffas föräldrar på intresseorganisationen Attentions gruppsamtal i Sundsvall för att dela erfarenheter och stötta varandra. De har en sak gemensamt – de är föräldrar till barn med olika diagnoser, barn som inte passar in.
– Vi får kriga för våra barn överallt. Jag försöker att vara stark hela tiden, men så kraschar jag och gråter en skvätt och biter ihop igen. Det blir inte bra, säger Lotta som är mamma till en flicka med flera diagnoser.
”Vi springer på möten hela tiden”
Ämnen som diskuteras i gruppen är köerna till barn- och ungdomspsykiatrin, socialtjänsten och skolan.
– Det är möten med socialtjänsten, BUP, läkare och skola hela tiden. Vi föräldrar gör knappt något annat än springer på möten, säger Annsofie, som är mamma till en 15-årig pojke.
Kritik mot skolan
Trots att barn, enligt skollagen, ska erbjudas en skolgång som är anpassad efter de individuella förutsättningarna vittnar förälder efter förälder om något annat. Rektorer kräver ofta diagnoser innan de är beredda att anpassa undervisningen.
– Rätt stöd måste ju finnas, men det gör inte det. Skolan kräver ofta diagnos för att ge rätt stöd, men eftersom det är långa köer till BUP så blir det varken det ena eller det andra, säger Lotta.
Annsofie har liknande erfarenheter.
– Många gånger vill jag bara gå in i klassrummet och skrika. Många gånger blir jag arg på systemet. Även om du får beviljat kontaktfamilj finns det ingen som vill ta emot en pojke med ADHD över helgen. Det blir nej.