Vid grinden i dörren in till ett av lekrummen på Skattkistans äventyrsförskola i Fränsta sitter anslag.

– Det betyder att man bara får vara fyra här åt gången. Om det är en för mycket får en gå ut och vänta på sin tur, säger femåringarna Irmelin Stadling Wilson och Ella Blom med en mun.

Alla aspekter

Delaktighet och tillgänglighet är nyckelorden inom förskoleverksamheten i den östra delen av Ånge kommun.

Tillsammans skapar barn och vuxna sin gemensamma miljö, bland annat med hjälp av bilder och symboler, placerade i barnens ögonhöjd.

Alla aspekter ska finnas med. Förskolläraren Maria Göransson visar ett dockskåp av lite annorlunda modell.

Lära sig om olikheter

– Här finns dockor av olika nationalitet och med olika utseende. Det finns också dockor som har olika form av handikapp. Barnen får lära sig och förstå att vi alla är olika och har olika behov och förutsättningar, säger hon.

Om en förskoleverksamhet inte fungerar är det inte barnen som äger problemet – det är de vuxna, resoneras det i Ånge kommun.

Förutsägbarhet

Planering och struktur på ett sätt som barnen förstår och tar till sig ger en förutsägbarhet – som i sin tur ger trygghet och lugn.

– Vi låter barnen lyckas, och fokuserar på det, säger förskolechefen Kicki Johansson.

– Sedan vill vi också betona att vi inte tycker att lika är rättvist, just därför att vi är olika och har olika behov. Därför måste vi vuxna pedagoger anpassa verksamheten så att den passar alla oavsett förutsättningar, fortsätter hon.

Barnen mer empatiska

Modellen har väckt intresse på andra håll i landet, och diskrimineringsombudsmannen (DO) har tagit upp den som ett föredömligt exempel.

– Men vi sitter inte nöjda med armarna i kors, utan det här är ett hållbart arbetssätt. Vi måste hela tiden vidareutveckla och jobba aktivt med det här. Vi får hela tiden nya barn och ny personal också, säger Kicki Johansson.

– Vi tycker i alla fall att barnen blivit mer empatiska och visar mer förståelse mot varandra.