Klockan är strax efter tio på förmiddagen när vi kliver in i den gula baracken bredvid Esplanaden i Sundsvall. Ännu har ingen kommit för att äta, men i ena änden av baracken står Ulrika Östin och Carina Åström och brer mackor och värmer gulaschsoppa.
-Den har Benke på Slinken lagat, säger Carina.
Gammal sjömanskock
Snart kliver Thomas Engström in och tar en tallrik av soppan. Han berättar att Benke på Slinken – eller Bengt på Slink Inn, för de som inte kan jargongen – är en rutinerad herre.
-Det är kryddstarkt, men väldigt gott. Benke är gammal sjömanskock och då var han tvungen att göra ett bra jobb. Annars hade de hämtat honom med helikopter, säger han.
Svårt att hitta frivilliga
Thomas är en av de drygt 40 personer per dag som äter på soppköket under julen.
-Det är helt suveränt. Allra helst nu i december, när man har dåligt med käk och kontanter. Jag kommer hit varje dag, säger han.
Men att få folk att jobba frivilligt på soppköket är svårt. Idag är det Kriminellas revansch i samhället (KRIS) som sköter stugan. Den här veckan turas de om med Frälsningsarmén och Riksförbundet för social och mental hälsa (RSMH).
-Jag tror att man måste visa upp sig lite mer och fråga runt. Då ska det nog lösa sig, säger Ulrika Östin.
För soppköket är nödvändigt – det är alla överens om.
-Det är en fin möjlighet. Vi ser att de som kommer hit är nöjda. De är hungriga när de kommer och mätta och belåtna när de går, säger Ulrika Östin.