Eleverna vid språkintroduktionen på Sollefteå gymnasium, alla nyanlända flyktingungdomar, har upp till 16 lektionstimmar svenska i veckan.

Att de skulle skriva ner sin livshistoria som en språkövning var först en skoluppgift bland andra. Men ganska snart insåg lärare och skolledning att något mer måste göras med de fängslande berättelserna.

Resultatet: ”Boken om våra liv” som gavs ut i veckan.

Kan öka förståelsen

– Vi tänkte att det här måste folk få läsa och ta del av, det är så enormt starka och gripande berättelser. Vi hoppas att historierna kan öka förståelsen för invandrargrupperna, säger Birgit Höglin, lärare vid Sollefteå gymnasium som undervisar flyktingungdomarna i svenska.

– När jag har skrivit ner min berättelse så har allt kommit tillbaka. Jag har varit ledsen. Men det är också viktigt för oss att få berätta så att andra kan få förståelse för vad vi upplevt. Det är också ett sätt för oss att bearbeta, säger 18-årige Mohammad Taqi Ahmadi.

”Trodde jag skulle dö”

– Jag var på en liten och gammal plastbåt mitt ute på Medelhavet som plötsligt fick hål i skrovet. Jag trodde att jag skulle dö den natten. Det trodde vi alla på båten. Folk skrek och grät. Det var fruktansvärt, berättar Mahdi Hakimi, också han 18 år.

Det är berättelser både om barndomen, familjen, uppväxten och skolgången i hemlandet. Men också om förföljelse, hot, skräck – och så den, i de allra flesta fall, fasansfulla flykten.

Flykten en mardröm

Genom öknar, över bergskedjor, med eller utan militär och gränspolis i bakhasorna och så resan över havet, mot Europa. Oftast i sjöodugliga båtar.

– Hade ni varit med hade ni förstått vår situation. Man kan inte riktigt förstå om man inte varit med själv. Men det är ändå viktigt att vi får dela med oss av våra upplevelser, säger Mahdi Hakimi.