Flera av pedofilernas offer har mått dåligt under lång tid. En av killarna har drabbats av posttraumatisk stress och har försökt ta livet av sig två gånger. I domen står det att han under rättegången mådde dåligt bara av att se bröderna. 

Redan under första rättegångsdagen tvingades han avbryta och sedan kräktes han oavbrutet i sju timmar.

Orkade inte leva längre

För Sam blev det ett chockartat uppvaknande då han till slut gick till polisen och berättade sin historia. Det var först då han insåg vad han blivit utsatt för.

Efter polisförhöret gick han hem till en nära anhörig och berättade allt,  både övergreppen och om polisanmälan. Det är då det blir för mycket. Han kände att han inte orkade leva längre och försökte ta sitt liv.

Inget stöd för vuxna

Eftersom offren till pedofilerna i den här rättegången hunnit fylla 18 år får de inget stöd i rättsprocessen.

När det gäller barn finns de så kallade Barnahusen, ett samarbete mellan åklagare, polis, socialtjänst, barnpsykiatri och barnklinik. De hjälper barn som misstänks ha blivit utsatta för allvarliga brott.

Inga resurser under rättsprocess

Målsägandebiträdet finns där för offren, men deras uppgift är inte att ta hand om sina klienters mående. Rättssystemet har helt enkelt inga resurser för att stötta offren i en rättsprocess.

Det måste vara uppenbart att den som i förhör återupplever sexuella övergrepp från sin barndom kommer att behöva stöd under fortsatta förhör och rättegång. Men vem stöttar Sam och andra offer under utredningen? 

Offer för pedofiler, som har blivit vuxna innan brotten utreds, måste tas om hand på ett bättre sätt. Annars finns risken att de inte överlever rättsprocessen.