– Att hon inte vågar ringa efter hjälp, att hon inte har fått vatten inför natten. Små saker som man tänker är lätt gjort, säger Anna.

På grund av personalens schema fick modern ofta, enligt vad hon själv tyckte, gå och lägga sig alldeles för tidigt.

– Pingstafton ringde mor och var jätteledsen. Då hade man lagt henne och dragit för klockan sex eftersom hon bodde på bottenplan.

Vill inte arbeta kvar

Enligt en ny rapport från facket Kommunal upplever cirka 80 procent av medlemmarna i landet att arbetssituationen är stressig. På grund av detta uppger var fjärde vårdbiträde att de inte vill arbeta kvar inom yrket.

Nära 40 procent av dem som inte vill arbeta kvar i branschen upplever att bemanningen är så pass låg att den innebär en risk för de äldre.

– På kvällstid kanske man ska vara en personal och alternera mellan olika våningsplan. Då kan det bli tomt på vissa ställen. På vissa arbetsplatser mår man jättedåligt. Man hinner inte det man ska, säger Nicklas Gustafsson, ordförande för Kommunal Västerås. 

Och att de äldres dygnsrytm anpassas efter personalens arbetstider, tror du att det gäller för många vårdenheter?

– Det gäller nog äldreomsorgen i överlag. Det heter att man ska ge det som kunden vill ha, men det är svårt att göra det med tanke på det ekonomiska utrymme som finns.

”Lilla extra” går bort

Sedan 90-talet då kommunen började upphandla äldrevården i Västerås har de bantat sönder organisationen, enligt facket. Nu går många vårdbiträden på knäna för att hinna med vad de är ålagda att göra enligt biståndsplanen. Och ”det lilla extra” går bort.

– Det skulle behöva en verklighetsförankrad biståndsbedömning, säger Nicklas Gustafsson.

Annas 94-åriga mamma har lämnat äldreboendet som hon inte trivdes på.

– Där hon bor nu är det mycket bättre. Det var betydligt jobbigare på det förra boendet. Det blir väldigt svårt att få ut en god vård när man är så begränsad av hur mycket personal man har, säger Anna.