Vanligtvis innebär ett val att man röstar på den man tycker är bäst. Men det franska presidentvalet har utvecklats till ett slags antival. I brist på en kandidat man tycker är bra väntas många istället rösta på den man tycker är minst dålig. Man röstar på Macron för att stoppa Le Pen, eller röstar på Le Pen för att stoppa Macron.

Bara hälften av de som vill att Macron vinner tror att han kommer bli en bra president. De andra som lägger sin röst på honom vill bara hindra en radikal högernationalist från att ta makten i landet. Han kommer inte vinna endast med hjälp av hjärtrösterna. Faktum är att många fransmän snarare känner att de lägger en pliktröst på honom.

Liknande situation som för 20 år sedan

Det är stora likheter med läget för exakt 20 år sedan då Marine Le Pens pappa, Jean-Marie Le Pen, mötte Jacques Chirac i slutomgången av presidentvalet. Då slöt stora delar av vänstern upp bakom mitten-högerkandidaten Chirac för att blockera pappa Le Pen och hans främlingsfientliga parti Nationella Fronten. Man slöt en republikansk front, som det kom att kallas, mellan de etablerade partierna för att hindra ytterkanten från att ta sig till makten.

Idéen om en republikansk front lever visserligen kvar. Men är betydligt svagare såhär 20 år senare. Dels upplever många väljare inte längre Le Pen som lika extrem och alls inte lika skrämmande som sin pappa. Dels är besvikelsen bland många vänsterväljare så stor efter fem år med president Macron, att många hellre avstår från att rösta helt eller röstar blankt.

Macron kommer få starta i uppförsbacke

Vinner favorittippade Macron med hjälp av pliktrösterna framför hjärtrösterna kommer han bli en sårbar president, som får starta i uppförsbacke. En backe vars trottoarer troligen kommer kantas av starka protester och burop mot impopulära beslut. Alltså en fortsättning på de protester som Macron fick provsmaka för några år sedan då landet tillfälligt lamslogs av de gula västarna.