Jan Björklund är en överlevare, en duracellkanin. När Pisa slår honom i huvudet med full kraft och valresultatet ser ut som knock out är han i full färd med att resa sig. Han tar spjärn mot sin envishet, sin energi och sin välutvecklade förmåga till maktspel och går vidare. Än så länge har ingen utmanare hejdat honom.

Inte heller hans främsta konkurrent om partiledarposten, Birgitta Ohlsson. Men om opinionssiffrorna fortsätter i obeveklig nedåtgående riktning och om Ohlsson vill och lyckas mobilisera ett tillräckligt starkt stöd kan hon utmana honom vid nästa stora partimöte 2017, året före valet. Det betyder en kamp mot klockan för Jan Björklund, som har ett drygt år på sig att visa att han kan blåsa liv i sitt folkparti.

2014 – ett katastrofval

Jan Björklund vandrar vidare men Folkpartiet har inte bara stannat upp, det har gått bakåt under flera års tid, ända sedan 2002 när Lars Leijonborg blev lejonkung. Det senaste valet, 2014, betecknas av folkpartisterna själva som katastrof med ett resultat på drygt fem procent. Utmaningen för Jan Björklund är att få partiet att växa. Det ska ske genom förnyelse. En ny skattepolitik som egentigen inte är så ny. Bort med värnskatt och sänkta marginalskatter är folkpartipolitik sedan länge. Men den har en annan förpackning och den heter skattereform, som Folkpartiet vill driva igenom med de andra riksdagspartierna.

Bostadspolitiken ska förnyas, vilket det lär bli debatt om på landsmötet. Partistyrelsen vill ha fri hyressättning i nybyggen. Det associerar till marknadshyror som är en mycket kontroversiell företeelse, som krockar med Folkpartiets två grundpelare; frihet och omsorg om de som behöver samhällets stöd.

På söndag finns Folkpartiet inte längre

Och så är det namnet – på söndag finns inte Folkpartiet längre om partistyrelsen får som den vill. Då är det Liberalerna som gäller. Vi vill heta vad vi är, förklarar Jan Björklund det förestående namnskiftet.

Men numera är det inte bara folkpartisterna som är liberaler. Det anser sig centerpartisterna också vara, liberaler återfinns även hos Moderaterna. Men Jan Björklund när samma förhoppning som Göran Persson gjorde när Moderaterna började kalla sig Nya arbetarpartiet. Att väljarna ska hålla sig till originalet. Det gjorde de inte den gången, vilket förstås inte säger något om hur det ska gå för Liberalerna.