Personval omdiskuterad reform

Publicerad

Den åtta år gamla personvalsreformen har varit omdiskuterad. Intresset för personval bland röstande svenskar har varit ljumt. Vid senaste valet utnyttjade runt 30 proc möjligheten. Det var lika många som i valet 1998 då reformen infördes. Intresset för att driva kampanjer har dock ökat.

I år blir det tredje gången kommer systemet med personval används i
Sverige. Allt fler som kandiderar till riksdagen driver i dag sina egna kampanjer. 1987 drev 37 procent av riksdagsledamöterna
personvalskampanj. 2002 hade antalet ökat till 52 procent.

Personvalsreformen infördes den 1 juni 1998. Försök med personval gjordes i en del kommuner 1994 och i valet till EU-parlamentet 1995. Enligt nya vallagen 1998 röstar vi fortfarande i första hand på partier, men genom att kryssa för en kandidat kan man få denne uppflyttad på listan. Lagen innebär att partierna rangordnar kandidaterna på valsedeln. Framför varje namn finns en ruta som väljaren kan kryssa. Bara ett kryss får göras.

Valet frivilligt
Det är frivilligt att personrösta, vill man bara rösta på ett
parti går det utmärkt. Men det är viktigt att komma ihåg att om
man vill att den kandidat som står först verkligen ska komma in,
kan man sätta ett kryss framför det namnet för säkerhets skull.

Det är inte längre tillåtet som i tidigare val att stryka
kandidater. Om man gör det, blir valsedeln inte ogiltig men den
räknas då bara som partiröst. Samma sak om man skriver dit ett
namn på en valsedel med föranmälda kandidater.

För att kryssen ska få genomslag och partiets rangordning ändras krävs: att kandidaten får minst 8 procent av partiets röster i
valkretsen vid val till riksdagen, minst 5 procent vid val till
kommuner och landsting. I kommunvalet krävs minst 50
markeringar.

Tio personer förbi 2002
I valet 1998 fick tolv personer så många kryss att de gick förbi partiernas rangordning och kom in i riksdagen – en socialdemokrat, en vänsterpartist, en miljöpartist, två moderater, en kristdemokrat, tre centerpartister och tre folkpartister.

För att få mandat i riksdagsvalet krävs att partiet får minst 4
procent av rösterna i riket eller 12 procent i en enskild
valkrets.

Vid valet 2002 tog tio personer sig in i riksdagen med personkryssen på valsedlarna. Några exempel på effekterna var att två vänsterpartister blev inkryssade, flera moderata kvinnor tog sig förbi etablerade män t.ex. Anna Ibrisagic i Norrbottens län, EU-motståndaren Sören Wibe (s) i Västerbottens län tog sig in i riksdagen långt ifrån en valbar plats på riksdagslistan och så även mp:s språkrör Peter Eriksson. I Kalmars län fick personvalet avgöra vem som vann länets enda mandat.

Blandade åsikter
Efter första personvalet 1998 tyckte t.ex. statsvetaren Folke Johansson vid Göteborgs universitet att personvalet blev en framgång och att inget skulle ändras till nästa val. – Väljarna måste få en rimlig chans att lära sig systemet, det går inte bara på ett val, menade han,

Kritik har riktats mot att väljarna bara kunnat kryssa för en
kandidat, vilket ibland lett till att toppnamn fallit bort.
Johansson höll då inte med:
-Det är klart att man alltid kan göra valet mera avancerat och
ge väljarna större möjligheter, men det ska fortfarande vara så
enkelt som möjligt.

Före senaste valet föreslog både centern, folkpartiet och moderaterna ändringar av formerna för personval. Moderaterna ville t.ex. att dagens blandsystem skulle ersättas med ett rent personval. Hur formerna för det skulle se ut ville de inte binda sig för. Den som får flest kryss på en valsedel bör väljas in först, enligt folkpartiledaren Lars Leijonborg. Centerpartiet vill förändra personvalssystemet. Centern ville att väljaren ska kunna rangordna bland namnen.

Vänsterpartiet har varit negativt till systemet av ideologiska skäl.

Källa: TT/SVT

Lokal. Lättanvänd. Opartisk. Ladda ner appen nu!

Hämta SVT Nyheter i App StoreLadda ned SVT Nyheter på Google Play

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer