Myggen finns där hela tiden, men det är under midsommarfirandet, då många människor ger sig ut i det gröna, som gemene man upplever dem som ett problem. Och i år kan de vara ovanligt talrika, åtminstone lokalt.

Mängden mygg varierar lokalt, men klassiska ”mygghål” är de ofta översvämningsdrabbade områdena längs Dalälven och Klarälven, där det även bor mycket folk. Typiska tillhåll för olika arter av översvämningsmyggor, vars ägg kan uthärda flera års torka i väntan på nästa översvämning.

Jagar i solsken

– Många människor som kanske inte är i naturen så ofta uppfattar översvämningsmyggan som aggressiv eftersom den söker blod även i solskenet mitt på dagen och försöker sticka direkt utan att irra omkring först, säger Yngve Brodin.

Skogsmyggen håller sig däremot i stillhet i skuggan under de ljusaste timmarna och ger sig inte ut på nattlig jakt förrän det börjar skymma.

Talrikast är myggorna på platser i närheten av sankmarker, något som kan vara bra att tänka på när man planerar sin midsommar. Den som prioriterar ett firande med få mygg bör leta efter torrmarker – en klassisk tallhed är ett typiskt exempel.

– Blåsiga platser är också lämpliga val om man ogillar mygg. De är ganska dåliga flygare och är det mycket vind får de problem, både att lokalisera dig och att ta sig intill för att stickas.

Tar sig långt

Hanmygg nöjer sig med blomnektar som föda, det är bara honorna som sticks. Myggorna behöver näringen från blodet för att kunna producera ägg, och hittar de inget lämpligt offer i sin närhet kan de kan flyga upp till en halvmil för egen maskin för att hitta ett.

Finner de ändå ingen föda finns ytterligare ett knep att ta till, berättar Yngve Brodin:

– Då flyger de högre upp i luften för att ta hjälp av vinden. Myggor som i forskningssyfte gjorts svagt radioaktiva har dykt upp 60-70 kilometer från den plats där de släpptes ut.