Sameblod-stjärnan: Jag får rysningar bara av att tänka på det

Publicerad

Inför rollen i den prisade filmen Sameblod besökte Lene Cecilia Sparrok arkivsamlingen på Uppsala universitet. Där fick hon se de rasbiologiska bilderna från 1900-talet – och fotografierna har satt känslomässiga spår som finns kvar än i dag.

– Jag hade hört talas om det här och att det hade hänt men inte hur, säger hon till SVT Sápmi.

I filmen utsätts hennes rollkaraktär av de svenska rasbiologerna. De tvingar henne klä av sig och fotar henne sedan – medan nyfikna tittar in genom fönstret.

För rollen vann Lene Cecilia Sparrok en guldbagge för bästa kvinnliga huvudroll 2018. Men vägen dit var svår – åtminstone känslomässigt. För att klara de svåra scenerna så besökte hon bland annat arkivsamlingen på Uppsala universitet. Där fick med egna ögon se vad bland annat hennes egna släktingar utsatts för.

Hon hade hört talas om det – men det var först där på plats som hon förstod exakt hur det hade gått till. Att det här var en verklig del av den svensk 1900-talshistoria.

– Jag får rysningar bara av att tänka på det, säger hon.

De där bilderna har sedan levt med henne även efteråt. Och i dag instämmer hon i kraven från flera samiska organisationer om att bilderna inte borde ligga kvar i universitets arkiv.

– Det var svårt att se bilderna och tänka på att det här har hänt. Att jag har släkt där, säger hon.

Se Lene Cecilia berätta om hennes tankar efter besöket i det rasbiologiska arkivet i klippet här ovanför.

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.