Med hänvisning till pandemin har kontaktlinjen varit stängd för passage i snart ett år. Ukraina har sedan öppnat från sitt håll, men de icke-regeringskontrollerade områdena fortsätter hålla sin sida stängd. Antalet civila som korsar linjen har sedan juli förra året minskat med 90 procent, enligt FN:s kontor för humanitära frågor.
Två dagar i veckan, måndag och fredagar, släpps civila igenom men bara om de har ett särskilt tillstånd. Vi anländer tidigt en fredagsmorgon till Novotroitske-övergången, som är tänkt som tillfällig men trots att den består av spridda containerhus liknar en riktig gränsövergång. En mindre grupp människor väntar redan med resväskor och stora paket med allt från mat till barncyklar. En äldre kvinna rör sig stödd på en krycka långsamt fram mot de tungt beväpnade soldaterna. På utsidan av en fullastad ”dramaten” hänger några rullar toapapper.
Vi kommer tidigt för att få se en av de första hjälpsändningarna på länge passera över frontlinjen. En konvoj av långtradare och jeepar med Röda Korsets flagga väntar framför vägbommarna.
Många har flytt – de äldre har blivit kvar
Ingen vet exakt hur många människor som numera bor i områdena som Ukraina förlorat till de ryskledda trupperna, men enligt den ukrainska regeringen handlar det om cirka 1,6 miljoner människor. Före kriget hade Donetsk fem miljoner invånare och Luhansk två miljoner. Sen striderna bröt ut har de flesta flytt och det är de äldre som blivit kvar.
Långtradarna som väntar på att passera innehåller blodtryckssänkande mediciner, insulin och blöjor för vuxna, men också utrustning för odling och material för att återställa hem som skjutits sönder i striderna. Det berättar den svenska ambassadens delegation som också är på plats för att se konvojen passera. Sverige är ordförande för OSSE och kriget i Ukraina är av hög prioritet för Organisationen för Samarbete och Säkerhet i Europa.
Har ingenstans att ta vägen
Ryssland har delat ut 530 000 pass till invånarna i de självutropade republikerna och enligt de ryska myndigheterna ska ytterligare en halv miljon pass delas ut före årsskiftet.
Men de äldre är fortfarande beroende av att kunna resa över frontlinjen för att kunna hämta ut sina pensioner från de ukrainska myndigheterna. De drabbades därför extra hårt när linjen stängdes.
– Vi har inte ens toapapper därinne, säger den äldre damen med kryckan som visar sig heter Tamara Spiridonova.
Hon är född i Donetsk och vill inte lämna staden trots att hon ogillar den nya ledningen. Hon har, som hon säger, ingenstans att ta vägen och vill inte lämna sina anhörigas gravar att förfalla. Tamara är den enda vi träffar som är beredd att prata om livet det isolerade området. Hon berättar att de som sitter i den administrativa ledningen för den självutropade republiken, eller har goda relationer till den fått det väldigt gott ställt medan de utan kontakter saknar nästan allt.
När vi frågar vad hon tänker om att Ryssland börjat dra tillbaka sina trupper från gränsen samlas tårar i Tamaras ögon.
– Jag känner glädje och hopp, hopp om att omvärlden en dag ska trycka till Putin så att det ska bli som det var före kriget.