Än en gång visar FN:s klimatavtal upp sin svaghet, att det bygger på frivillighet vilket får länder att smita ifrån sina åtgärder och lämna över ansvaret på andra. USA:s oblyga kampanj här på toppmötet i Katowice för att säkra kolets framtid ställer världens stora konflikt i blixtbelysning.
Ingen slump var klimatmötet hålls
Forskarnas råd är entydigt, kol-och olja måste fasas ut helt. Men det utmanar enorma ekonomiska intressen som till exempel värdlandet Polen, Europas största kolkonsument. Det är ingen slump att FN:s klimatförhandlingar lagts här i Europas kolhörn där luften är tjock av kolrök. Världen ska påminnas om att kolanhängare tänker inte ge upp kolet gratis.
USA använder i sin pr-kampanj här på toppmötet uttrycket ”clean coal” som är ett otydligt begrepp, det kan dels betyda kol som tvättas från sot för renare utsläpp men också den framtida teknik som kan innebära att koldioxiden pumpas ner i bergrum, en teknik som bara är på experimentstadiet.
Att de tillsammans med Saudiarabien, Kuwait och Ryssland lyckades stoppa toppmötet från att välkomna FN:s senaste vetenskapliga rapport om 1,5 graders målet visar hur snabbt en klimatskeptisk allians kan hota de känsliga förhandlingarna. Istället fick delegaterna nöja sig med att ”notera” den vetenskapliga rapport som de själva beställt och som starkt manar till att helt fasa ut fossila bränslen. Sverige och andra EU-länder har reagerat kraftigt på att fyra länder vägrar acceptera slutsatserna i FN:s rapport.
Långt ifrån klimatstödet
Parisavtalets viktigaste byggsten är förtroende. Allt handlar om förtroende. År 2020 ska länderna skärpa sina löften om utsläppsminskningar.
Det man förhandlar om under de sista dagarna är vad som ska räknas in som klimatbistånd från rika till fattiga länder, och hur man ska mäta och kontrollera att länder gör vad de lovat inom avtalet.
Deadline rycker allt närmare. På fredag måste länderna vara överens om hur Parisavtalet ska kunna träda ikraft 2020 med hjälp av gemensamma regler. Enligt uppgift till SVT har vissa framsteg gjorts under den första förhandlingsveckan.
Men som vid alla globala förhandlingar blir pengar den stora stötestenen till slut.
Enligt en ny rapport från OECD så ligger rika länder långt ifrån de 100 miljarder dollar om året man lovat i klimatstöd till fattiga länder.
Koldioxidutsläppen ökar
Dessutom ges en stor del av pengarna i form av lån istället för bidrag. I dag går det inte att avgöra vilka länder som är bättre på att leva upp till sina löften än andra eftersom man inte ens enats om vad man ska räkna in. En del länder räknar in sitt gamla bistånd och har därmed inte skjutit till några nya pengar, också exportkrediter till ländernas egna företag räknas in som klimatfinansiering.
Men även om man kan enas om vissa regler så ökar världens samlade koldioxidutsläpp efter att ha legat stilla i några år. Parisavtalet bygger på frivilliga bidrag, så kallade ”Nationally determined contributions”.
Indien är närmast av alla länder att nå sina löften under Parisavtalet men har samtidigt ökat sina utsläpp med 6,7 procent. Att de ändå kan vara ”bäst i klassen” beror på att de gick in med mycket svaga löften eftersom Indien anser sig ha rätt fortsätta öka sina utsläpp för tillväxt och fattigdomsbekämpning. Klyftan mellan de länder som tar sitt ansvar och de som inte gör det växer.
Nobelpristagaren i ekonomi, William Nordhaus har föreslagit att de länder som fullföljer sina åtaganden ska gå ihop i ”klimatklubbar” och införa sanktioner mot de länder som inte minskar sina utsläpp. Då skulle till exempel Sverige införa klimatskatt på varor från USA. Men det är nästa steg. Än så länge försöker världens länder enas om en gemensam plan för att rädda klimatet.