Hela Italien är sedan flera dagar i karantän. Det krävs tillstånd för att röra sig ute på gator och torg. Så gott som enbart matbutiker och apotek håller öppet. Inte ens landets nationalsport – fotbollen – har klarat sig och det världskända årliga cykelloppet Giro d´Italia är inställt. Till och med kyrkorna har nu stängt.
Antalet bekräftade smittade säger kanske inte längre så mycket om läget någonstans eftersom det har att göra med hur många som testas. Men antalet sjuka som måste behandlas inom vården ökar fortfarande snabbt – i detta ögonblick behandlas cirka 8 000 personer på italienska sjukhus, av dem kräver ca 1 500 intensivvård. Fler än 1 400 människor har dött.
Sjukhus går på knäna
Flera sjukhus i de mest drabbade områdena i de norra delarna av landet går på knäna. Operationssalar har gjorts om till intensivvård med respiratorer på plats. Vårdpersonal vittnar om en nästan omänsklig situation. Det är brist på utrustning som skyddsmasker och läkare hinner varken gå på toaletten eller äta. Utöver det har flera som arbetar inom vården smittats eller satts i karantän.
Men krishantering är något som Italien är bra på. Århundraden av jordbävningar och en och annan tsunami har gjort dem luttrade.
Inom vården kämpar man för att hitta nya resurser. Folk berättar för mig att både unga nyexaminerade läkare och pensionärer, själva i riskgruppen för att dö i Covid-19, anmäler sig för att arbeta på de hårt ansatta sjukhusen.
En gigantisk utmaning
Fabriker är i drift tjugofyra timmar om dygnet för att kunna maximera tillverkningen av respiratorer. En läkare berättar för mig att det finns långtgående planer på att lägga om produktionen i en fabrik där man vanligtvis producerar bindor och tamponger. Nu ska skyddsmasker tillverkas istället. Recept på handsprit skickas till apotek så att de kan göra den plats och sälja direkt.
Men i ett land som redan innan epidimin hade stora ekonomiska problem är det här en gigantisk utmaning och biverkningarna av det som sker nu kommer med stor sannolikhet finnas kvar i det italienska samhället under lång tid.
Ett sjunkande skepp
Italien är som ett skepp som tar in vatten och det sjunker så fort att det inte ens räcker om alla ombord öser. Nu handlar det om se till att alla är simkunniga.
Fokus ligger på att få spridningen att plana ut – ingen tror att den går att stoppa helt. Men ju långsammare spridningen sker desto mindre börda på den redan så ansatta vården och desto större chans att ens börja närma sig en normalitet.
De italienska restriktionerna kan för oss just nu verka extrema. Men vi kanske inte ska vara så snabba i att döma. För i dessa tider är ovissheten stor och Italien är ett land som just nu lägger allt fokus på att hålla näsan ovanför ytan.