Bränderna i Australien har rasat i flera veckor. Foto: AFP/TT

Analys: ”När vi säger adjö till 2019 kan vi se tillbaka på det varmaste decenniet sen mätningarna inleddes”

Uppdaterad
Publicerad

ANALYS · 2019 var året som klimatforskarnas larm drabbade som en örfil. 2019 var också ett förlorat år för de globala klimatförhandlingarna. Det blev tydligt hur skört det internationella samarbetet blivit. Tiden börjar bli knapp, istället kan en ny modell visa vägen framåt.

Erika Bjerström, utrikeskommentator

Erika Bjerström

Klimatkorrespondent

När vi säger adjö till 2019 kan vi se tillbaka på det varmaste decenniet sen mätningarna inleddes, visar preliminära siffror från Världsmeteorologiska organisationen WMO. Under 10-talet sattes en rad klimatrekord. Till exempel fick vår planet uppleva sju av de tio varmaste åren som uppmätts.

Sverige hade 2018 den varmaste sommaren på 260 år. Flera regioner i världen drabbades av extrem torka, skogsbränder, värmeböljor och orkaner, många av dem de värsta i historisk tid.

I somras dog flera hundra personer när Europa drabbades av värmebölja. Delar av Australien står i lågor. Dessa händelser skördade många människoliv och orsakade enorma ekonomiska förluster. 

”Naturen i kraftig obalans”

FN:s klimatpanel IPCC kom med rapporter som drabbade likt örfilar; de frysta polerna smälter snabbare än beräknat och världen kommer inte att klara att hålla uppvärmningen under 1,5 grader.

Haven, som har fungerat som en tvättsvamp och absorberat koldioxid och värme, orkar inte hålla emot längre. Havsnivåerna stiger dubbelt så fort som under 1900-talet, enligt IPCC:s havsrapport.

Naturen, som vi i den rika världen tycks betrakta som en leverantör av tjänster för vår livsstil, är i kraftig obalans.

Orkaner kraftigare

Vi går mot 2 graders uppvärmning till 2030. 0,5 grader skillnad kan låta lite men det är avgörande för om vi ska kunna rädda världens korallrev och undvika värmeböljor som innebär livsfara.

De allt varmare världshaven alstrar mer energi åt de orkaner som växer till över havet. Forskarnas alltmer utvecklade datormodeller kunde t ex visa att orkanen Harvey som drabbade Houston blev 15 procent kraftigare på grund av klimatförändringarna.

Parisavtalet en eftergift

Det kommer att finnas flera skäl att minnas 2019. Aldrig tidigare har det varit en så stor klyfta mellan forskarnas tydliga varningar och politikens förmåga att leverera de åtgärder som krävs. Under de 27 år som FN haft globala klimatförhandlingar har de globala utsläppen av växthusgaser ökat med 60 procent.  

Parisavtalet från 2015 har hyllats men var en eftergift. Det bygger på länders frivilliga löften om utsläppsminskningar för att säkra att den globala uppvärmningen hålls under två grader.

Den ursprungliga tanken att sluta bindande avtal länder emellan fick inte enhälligt stöd. Parisavtalet hyllades ändå som en stor framgång, kanske för att det byggde på en anda av tillit och beslutsamhet. 

Utsläppsländer motarbetar

Men Parismötets anda av optimism var som bortblåst under det globala klimattoppmötet i Madrid. För första gången någonsin så pekade miljöministrarna öppet ut de länder som står i vägen för ett lagligt starkare Parisavtal.

Det hör inte till god ton inom diplomatin men det var som om de inte längre orkade låtsas hålla upp en gemensam fasad. Stora utsläppsländer som Saudiarabien, Brasilien, USA, Japan och Iran motarbetade aktivt andra länders höjda ambitioner. 

Plötsligt kunde vi alla se hur skört det internationella samarbetet blivit. Att USA lämnar Parisavtalet har spätt på misstron länder emellan.

Money talks. Ett rikt land som Polen kräver 578 miljarder euro av EU för att överge sin kolindustri. 

Madridmötet – ett fiasko

Samtidigt som EU-parlamentet utlyst planetärt nödläge (ännu ett nyord om klimatet från 2019) så slutade Madridmötet med ett fiasko. I efteranalysen har flera statsvetare ifrågasatt om FN-processen är en framkomlig väg.

FN:s klimatförhandlingar tycks alltmer bygga på en falsk enighet. Det är inte bara 2019 som är ett förlorat år, strängt taget är 27 år av förhandlande ett misslyckande eftersom utsläppskurvorna fortsätter att peka uppåt. Tillväxtländer som Kina och Indien ökar sina utsläpp.

Klimatklubb kan bildas 

Ekonomen William Nordhaus som 2018 vann ekonomipriset till Alfred Nobels minne har lanserat en modell som allt oftare nämns som en ny väg framåt. I ljuset av att de globala klimatförhandlingarna är paralyserade av en rad konflikter mellan fattiga och rika länder, med tröstlösa debatter om skuld, ansvar och ekonomisk kompensation, så föreslår Nordhaus en klimatklubb.

Tanken är enkel. De länder som är beredda att minska sina utsläpp skapar en klimatklubb. Villkoret för att bli medlem är att landet sätter ett pris på fossil energi, antingen genom en klimatskatt eller handel med utsläppsrätter.

Dessutom enas länderna i klimatklubben om att ha klimattullar på de varor man importerar, för att straffa de länder som fortsätter att tillverka billiga varor utan klimathänsyn.

Skälet till att gå med i klimatklubben är enligt Nordhaus att det kommer att kosta för mycket att stå utanför klimatklubben eftersom deras export drabbas av strafftullar.

Detta skulle komma åt ett centralt problem i de globala klimatförhandlingarna, så kallade fripassagerare: länder som struntar i att minska sina utsläpp. 

Det går att bromsa 

EU fattade i december ett beslut om att bli koldioxidneutralt till 2050 och skulle därmed bli världens första fossilfria världsdel. EU utreder också koldioxidtullar. Här finns ett embryo till en klimatklubb. 

Modellen har förstås sina risker. Vad händer om de stora ekonomierna som USA, Indien och Kina också går ihop och driver handel utan klimathänsyn?  

När vi skålar in 2020 har vi exakt tio år på oss att bryta utsläppskurvorna neråt. 2020 är också året som världens länder ska offentliggöra sina höjda ambitioner på nästa klimattoppmöte, då i Glasgow.

Än går att bromsa en skenande uppvärmning med hjälp av ”omedelbara och drastiska åtgärder” enligt IPCC- forskaren Hoesung Lee.

Lokal. Lättanvänd. Opartisk. Ladda ner appen nu!

Hämta SVT Nyheter i App StoreLadda ned SVT Nyheter på Google Play

Det här är en analys

Slutsatserna är journalistens egna. SVT:s medarbetare agerar inte i något politiskt parti-, företags- eller intresseorganisations intresse. Det är förenligt med SVT:s sändningstillstånd §8 att ”kommentera och belysa skeenden”.