Foto: Sergei Gapon/AFP/TT

ANALYS: Är Belarus ett nytt Ukraina – ett nytt Majdan?

Uppdaterad
Publicerad
Analys ·

”Det kommer inte att bli något Majdan i Belarus”, sa president Alexsander Lukasjenko till landets KGB-chef vid ett möte inför presidentvalet. Det var varken första eller sista gången som Lukasjenko valt att använda Majdanrevolutionen i Ukraina 2014 som ett varnade exempel.

Och visst finns det likheter mellan det som hände då i Kiev och det som händer nu i Minsk. Scenerna med folkliga massprotester där demonstranter brutalt slås ned av kravallstyrkor känns igen. Men det finns också flera skillnader som kan visa sig bli avgörande för Belarus framtid.

Anna-Maja Persson

Reporter Storbritannien

Majdanrevolten hade ett tydligt mål: att Ukraina skulle frigöra sig från Moskvas inflytande och i stället närma sig EU och väst. Gnistan till gatuprotesterna kom när Ukrainas dåvarande president Viktor Janukovytj plötsligt bestämde sig för att inte gå med på ett brett samarbetsavtal med EU.

I Belarus pågår ingen nationell befrielsekamp liknande den i Ukraina 2014. Oppositionen driver ingen kampanj vare sig mot Ryssland eller för Europa. Här kräver demonstranterna helt sonika att president Lukasjenko ska avgå och att fria och rättvisa val ska hållas.

Protester i Belarus

Det här skulle åtminstone teoretiskt kunna betyda att Putin tänker sig för innan han bestämmer sig för att sätta in militär i Belarus för att försöka hålla kvar Lukasjenko vid makten. Ett sådant drag från Kreml riskerar att alienera belarusierna och i stället spä på antiryska känslor.

”Belarus långt mer auktoritärt styrd än Ukraina”

2014 klassades Ukraina åtminstone som delvis fritt av den amerikanska organisationen Freedom House. Landet brottades förvisso med en utbredd korruption men det fanns utrymme för oliktänkande och en politisk opposition. I Ukraina fanns också oligarkerna med sitt stora politiska inflytande som en faktor.

Belarus är i praktiken en totalitär regim, långt mer auktoritärt styrd än Ukraina både var eller är. Säkerhetstjänsten KGB håller befolkningen i ett järngrepp, och landet har fortfarande kvar dödsstraffet. 2006 gick president Lukasjenko ut med en offentlig varning om att alla som deltar i en protestaktion kommer att behandlas som terrorister.

– Vi kommer att vrida nacken av dem, som man gör med ankor, sa Aleksandr Lukasjenko då.

Många pekar på stora skillnader mellan Ukraina och Belarus när det gäller hur organiserade demonstranterna är. I Ukraina fanns ett väl fungerande civilt samhälle som spelade en stor roll för proteströrelsen, inte minst i början. Dessutom kunde oppositionspolitiker som satt i det ukrainska parlamentet Verchovna Rada utnyttja sina partiresurser och sina nätverk för att stödja revolutionen.

I Belarus har flera ledande oppositionella fängslats eller tvingats fly landet. Inte en enda oppositionspolitiker sitter i parlamentet, som ju ändå har ytterst begränsade befogenheter, och civilsamhället arbetar under mycket svåra omständigheter. Det saknas dessutom tydliga ledare för protesterna, även om det håller på att förändras.

”Vanskligt att se Ukraina som karta för Belarus framtid”

Pavlo Sydorenko som var med i Majdanprotesterna säger till Deutsche Welle att han önskar demonstranterna i Belarus allt gott, men att de olika fraktionerna måste samarbeta om de ska nå framgång.

– Majdan var som en myrstack där alla gjorde sitt jobb så bra som det bara gick, säger Pavlo Sydorenko.

De här skillnaderna bör man ha i åtanke när man jämför Belarus 2020 och Majdan 2014. Och de gör det vanskligt att se Ukraina som en möjlig karta när man ska försöka förutspå vägen framåt för Belarus.

Det här är en analys

Slutsatserna är journalistens egna. SVT:s medarbetare agerar inte i något politiskt parti-, företags- eller intresseorganisations intresse. Det är förenligt med SVT:s sändningstillstånd §8 att ”kommentera och belysa händelser och skeenden”.

Protester i Belarus

Mer i ämnet