Bilderna på den lille syriske pojkens döda kropp i vattenbrynet fick en hel värld att reagera.
Omedelbart krävdes åtgärder för att hantera flyktingkrisen, inte minst i form av en bättre och mer samordnad migrationspolitik i EU.
Men att enas var inte lätt. Förslagen har i åratal stötts och blötts och mötts av vitt skilda åsikter, framför allt bland medlemsländerna. Först nu tycks det finnas säkra majoriteter för ett klartecken.
– Det här har varit ett maraton. När jag först fick uppdraget var det många som sade att det var omöjligt, konstaterar Ylva Johansson, EU:s inrikeskommissionär, som de senaste åren haft huvudansvaret för att ordna en lösning.
Kompromiss
Resultatet är en kompromiss, där minsta gemensamma nämnare avgjort vad som kunnat accepteras av länder och politiska partier med helt olika infallsvinklar på migration och asyl.
Det kommer att bli tuffare tag vid EU:s yttre gränser – men fortsatt otillåtet att fösa tillbaka folk och fartyg.
Länderna måste hjälpa varandra i krislägen – men utan att någon tvingas ta emot flyktingar som kommit till ett annat EU-land.
Asylsökande ska kunna skickas till "säkra länder" utanför EU – men inte enligt brittisk modell till Rwanda, eller andra länder som de inte har någon koppling till.
Mycket kommer trots allt att fungera som det redan gör, om än mer uppstyrt och likadant över hela EU. Det är fortfarande det land som folk anländer till som i huvudsak ska hantera eventuella asylansökningar.
Stöd och kritik
Stödet för pakten är starkt i EU-parlamentets mittengrupper och hos en klar majoritet av EU-länderna.
Men det finns också gott om kritik. Människorättsorganisationer och partier till vänster oroas över alltför hårda tag när människor ska kontrolleras och hanteras vid EU:s gränser. Ytterhögern vill å andra sidan gå ännu hårdare fram.
Hur det kommer att fungera i verkligheten beror mycket på hur olika EU-länder ser till att reglerna införs och efterlevs.
