Spelar Hillary Clinton dubbelspel? Säger hon en sak till direktörer och en annan till arbetarväljarna? Frågan hade potential att bli politiskt sprängstoff i förra veckan. Wikileaks publicerade då mejl där det framgår att Clinton i anföranden inför Wall Street-direktörer framstår positiv till frihandelsavtal – medan hon på offentliga framträdanden säger tvärtom.
Men avslöjandet blev en kinapuff. För samtidigt briserade pussygate – inspelningar som visar att Trump uttalat sig grovt sexistiskt om kvinnor.
Donald Trump har också räddat Clinton från en mindre smickrande titel: historiens mest ogillade presidentkandiat. Hillary är visserligen också extremt ogillad men snäppet mindre än sin rival.
Vem är Trump egentligen för Clinton? En nemesis eller räddning? Snarare det andra hävdar Merrick Tabor, statsvetare vid Stockholms universitet.
– Jag tror att hon egentligen är ganska nöjd med att ha Trump som motkandidat. Mycket av hennes politik och sakfrågor har hamnat i skuggan av Trumps personangrepp, något som gynnar henne.
Flip-flopparen Clinton
Trump har ofta beskyllts för att sakna konkreta och seriösa politiska förslag. Men bara för att Trumps sakpolitik är svag betyder det inte att Clintons är stark – även om det kan verka så, menar Merrick Tabor.
– Hon är svag i flera sakfrågor och har ofta gett dubbla budskap. Men Trump har gjort att hon har kommit undan i flera frågor.
En sådan fråga är hur migrationen och USA:s uppskattningsvis elva miljoner papperslösa ska hanteras. Barack Obama har drivit frågan att ge amnesti åt de som har barn med medborgarskap, tidigare har Hillary Clinton legat närmare Bernie Sanders linje om total amnesti men på senare tid är det mer oklart var hon står.
– I den sista debatten duckar hon i frågan när Trump pressar henne. Hon vet att i den väljargrupp hon nu behöver locka är många kritiska mot den linje hon fört, säger Merrick Tabor.
Och Clinton använder till och med Trumps glåpord som ett vapen mot honom, menar Merrick Tabor.
– Clinton har lockat in honom i personangreppen när hon själv pressas, ju mer det blir angrepp desto mindre behöver hon prata sakpolitik, där är hon sårbar.
Nöjet ömsesidigt
Merrick Tabor menar att Trump i den senaste debatten fick övertag när han kritiserade Clinton för hennes ställningstaganden kring frihandel och amerikansk inblandning i Libyen.
– Clinton har sin svaga punkt när det gäller sakpolitiken och att hon faktiskt varit minister under Obama. Hon måste försvara det som har hänt under hennes tid.
Viktigt att komma ihåg är också att Trump inte bara gjort Hillary en tjänst – utan att hon också varit bra för honom.
– De här två kandiderar mot den enda de har chans att slå, på så sätt är nog båda nöjda med sin motkandidat.
”Skyll dig själv Trump”
Men Jan Hallenberg, senior professor i statsvetenskap, tycker att det är viktigt att tänka på att Trump inte är vilken kandidat som helst.
– Han ljuger varje gång han öppnar munnen. Det går inte att jämföra med Clinton. Han är den mest lögnaktiga presidentkandidat som har funnits. Visst har hon också gjort misstag men det går inte att jämföra. Den som inte begriper det förstår inte amerikansk politik.
Clinton kan visserligen ha dragit fördel av Trump – men skulden för det är bara hans, menar Hallenberg.
– Visst, om Trump hade varit en tredjedel mindre groteskt överdriven än vad han faktiskt är hade Clintons skandaler granskats mer, men han får skylla sig själv. Han skulle ha talat om sakfrågorna.
SVT:s utrikeskommentator Erika Bjerström om varför Hillary Clinton är så hatad: