Utan rysk hjälp kan krisen i Syrien inte lösas, medger USA:s utrikesminister Hillary Clinton. Under de senaste dagarna har varningarna om ett förödande inbördeskrig i Syrien duggat tätt.

Varningarna har kommit från USA. De har också kommit från FN:s förre generalsekreterare Kofi Annan som har FN:s uppdrag att försöka medla i konflikten.

Slå till hårdare

De har också kommit från direkt från Syriens diktator. I hans fall med motiveringen att utländska krafter sedan årtionden har planerat en attack mot hans regim.

För honom det närmast en hot mot oppositionen att han tänker slå till hårdare, och ett försök att samla hans egna trogna kring honom.

Nyckelroll

Varningarna från USA och den förre FN-chefen kan bara ses i ett sammanhang: De vill varna världen för ett blodigt krig och dessa maningar är främst riktade mot ett håll: Till Ryssland.

Ryssland och Kina är i FN:s säkerhetsråd mot att man tillgriper ännu hårdare sanktioner mot Syrien. Framförallt Ryssland har här en nyckelroll.

Egenintresse

Enligt uppgifter i nyhetsmedier har Ryssland alldeles nyligen levererat nya vapen till Syrien. Ryssland kan alltså ses som Syriens bäste vän – vid sidan av Iran.

Ryssland har hittills haft ett egenintresse av goda relationer. Det är Rysslands enda riktigt goda relation med ett arabland. Ryssland har också sin enda militära bas i Medelhavet just i Syrien.

Vänder sig till Ryssland

Syriens diktator kan alltså inte skylla Ryssland för att vara en fientligt sinnad makt som konspirerar för att störta honom.

Det är därför västvärlden just nu vänder sig särskilt till Ryssland. Det gav utrikesminister Clinton uttryck för i Stockholm. Och betoningen av krigsrisken inom Syrien är också ett sätt att få den ryska ledningen att agera.

Svagt tecken

Ryssland har i samband med massakern i Hula förra veckan gått ifrån sin entydigt Syrien-vänliga hållning och i säkerhetsrådet fördömt attacken tillsammans med övriga medlemmar.

Visserligen med tillägget att även den andra sidan har del i ansvaret, men det är ett svagt tecken på att även Ryssland oroas av diktatorn  al-Assads brutala framfart i sitt land.

Roll som medlare

Det verkar alltså som om västvärlden – och den västligt sinnade delen av arabvärlden – i dag sätter sitt stora hopp till ett ryskt omtänkande. Clintons uttalande i Stockholm är ett bevis på detta.

Det är svårt att i dag säga vad det kan innebära. Men förmodligen skulle Ryssland kunna spela en större roll som medlare, som en mindre belastad kontakt med Assad-regimen.

”Jemenitisk lösning”

Situationen i Syrien är fastlåst. Ett militärt ingripande à la Libyen verkar omöjligt. Det skulle kunna utlösa både ett våldsamt inbördeskrig och ett krig på syrisk mark mellan till exempel Iran och Saudi-Arabien, vilka stödjer olika sidor i den syriska konflikten.

Men hur ska man hitta en lösning? En tanke som kommit fram på sistone är det man kallar en ”Jemenitisk lösning”.

Assad lämnar personligen

I Jemen fick man till sist – genom ett intensivt medlingsarbete från västs och arabvärldens sida – bort diktatorn Ali Abdullah Saleh. Han gick med på att lämna ifrån sig makten under förutsättning att det politiska systemet i övrigt lämnades orört.

Detta kan vara en lösning för Syrien. Att alltså Bashar al-Assad personligen lämnar ifrån sig makten, men att hans styrande Baath-parti får fortsätta regera.

Ryssland kan bidra

I förlängningen av en sådan lösning skulle finnas ett perspektiv av att de styrande – utan Bashar al-Assad – genomför reformer som också kan tilltala oppositionen.

Kanske kan al-Assads vän Ryssland bidra till en sådan lösning. Det tycks nu vara förhoppningen hos Hillary Clinton och USA.