Den nationella flygskatt som införs i Sverige första april har Storbritannien haft sedan 1994. Där pågår en debatt om vad som är nästa steg, säger SVT:s kommentator Erika Bjerström. Arkivbild. Foto: SVT/TT

Analys: Flygskatten – en debatt med moraliska övertoner

Uppdaterad
Publicerad
Analys ·

Flygskatten som införs i Sverige från första april är förmodlingen bara första steget. I Storbritannien, som haft flygskatt sen 1994, diskuteras nu att beskatta storflygare som reser billigt med hjälp av sina flygpoäng – en modell som också intresserar svenska politiker.

Erika Bjerström

Klimatkorrespondent

Nu hårdnar tonläget kring flygresenärers personliga miljöansvar. Forskare har räknat ut att en person som flyger till Thailand orsakar att tre kvadratmeter is smälter i Arktis.

Den som pendlar till sommarstället i Toscana ska betala mer för att flyga än den som flyger en gång om året. Argumentet hörs allt oftare i den brittiska klimatdebatten som på många sätt är mer intensiv, och aggressiv, än i Sverige.

Den nationella flygskatt som införs i Sverige första april har Storbritannien haft sedan 1994. Där pågår en debatt  vad som är nästa steg. Det är att ställa de individer till svars som flyger långt mer än den genomsnittlige medborgaren. Tankesmedjan ” New Economics Foundation” och miljöorganisationen ”A free Ride” driver förslaget om en progressiv flygskatt.

Kan bli progressiv beskattning

Precis som inkomster beskattas progressivt, det vill säga att de som tjänar mycket betalar mer i skatt , ska också den som flyger mycket betala mer. Första flygresan är skattefri men sen blir det dyrare, också flygpoäng beskattas.  ” Varför ska den som pendlar 14 gånger om året till sin lantgård i Toscana betala lika mycket i flygskatt som den som satsar på en flygresa, sitt livs äventyr?” skriver A Free Ride på sin hemsida.

Debatt med moraliska övertoner

Debatten är ett utslag för att individens ansvar för klimatkrisen alltmer hamnat i fokus. I sociala medier pågår en debatt med starka inslag av moraliska övertoner . Vissa vägrar att lajka semesterbilder på Facebook med argumentet att flygresor är omoraliska. Flera kändisar som operasångerskan Malena Ernman har aviserat att de aldrig mer kommer att flyga. Politiker säger att de ska ha flygfria valkampanjer. De som försvarar sig menar att köttkonsumtion är en större klimatbov och att vi aldrig kan gå tillbaka till livet innan globaliseringen.

”Alla bidrar till  globala uppvärmningen”

Ett tecken på att individen hamnat i skottgluggen är att flera av världens ledande klimatforskare börjat bryta ner de enorma  globala, och därmed abstrakta, uppsläppssiffrorna av koldioxid till atmosfären till individnivå. På Max Planck Institutet i Tyskland har forskare räknat ut att en person som flyger mellan New York och London orsakar att tre kvadratmeter is smälter i Arktis. När räknemodellen publicerades i den ansedda tidskriften Science förklarade en av forskarna Dirk Notz som skrev rapporten ihop med Julienne Stroeve vid National Snow and Ice Data Center i Colorade, USA att ” detta gör det intuitivt möjligt att förstår hur vi alla bidrar till den globala uppvärmningen, det går att översätta hur individuella handlingar bidrar till förlusten av havsisar”.

Klimatpanik

Det är ingen slump att det finns ett växande fokus på individens ansvar. Klimatpaniken ligger på lut . Politikerna ser ut att gå mot ett gigantiskt misslyckande när det gäller FNs klimatavtal från Paris. Nu är det bara tre år kvar att bryta utsläppskurvorna för att undkomma smärtpunkten med två graders global uppvärmning. Utsläppssiffrorna pekar åter åt fel håll efter att ha legat stilla i tre år. Pessimismen brer ut sig. Flera kända klimatexperter erkänner vid informella samtal att; ”det är kört”. Den globala uppvärmningen kommer att överstiga två grader, nu gäller det att hejda innan den går mot tre grader för att istället vända utsläppstrenderna neråt.

Att individens enskilda val då hamnar i fokus kan tyckas orättvist men är begripligt.

En resande elit ska betala mer

I Storbritannien visar beräkningar att 70 procent av alla flygturer företas av 15 procent av befolkningen. Är det då konstruktivt att ge sig på den elit som har råd att flyga lika ofta som andra åker tunnelbana ?

Ja , svarar tillskyndarna, det behövs ur ett rättviseperspektiv.

Men frågan är komplicerad ur ett annat perspektiv – den personliga integriteten. Hur ska man kontrollera och registrera individers flygande? Vem ska samla in uppgifterna? Vem ska rapportera in det till Skatteverket? Får man registrera vart medborgare flyger? I Storbritannien anser man sig ha hittat en fungerande modell. Redan idag är flygbolagen skyldiga att registrera alla passagerares passnummer vid utresa. Detta bör, enligt pådrivarna, kunna gå att tidigarelägga så att man rapporterar in sitt passnummer när man köper resan. Att registrera till vilket land man flyger är olagligt men däremot hur långt skulle falla inom lagens ramar. Modellen med progressiv flygskatt var uppe till debatt när den svenska flygskatten skulle utredas men förkastades eftersom den inte ansågs genomförbar. Men om britterna kan lösa integritetskonflikten så är bland andra Miljöpartiet intresserade av en mer progressiv flygbeskattning.

En konstruerad konflikt

Att ställa individers ansvar för klimatkrisen mot politikers är i grunden en konstruerad konflikt. Bägge behövs. Att en barnfamilj tar tåget till en skidsemester i Sälen framför flyget till Thailand på sportlovet räddar förstås inte klimatet. Men om alla avstår några resor får det effekt. Vet gemene man att de allra rikaste betalar mer så kan uppoffringarna bli enklare att bära. Så långt den brittiska debatten. Det är ingen vild gissning att den snart är en del av den svenska valdebatten. Miljö och klimat är den viktigaste frågan för unga väljare i höstens val, enligt Novus.

Det här är en analys

Slutsatserna är journalistens egna. SVT:s medarbetare agerar inte i något politiskt parti-, företags- eller intresseorganisations intresse. Det är förenligt med SVT:s sändningstillstånd §8 att ”kommentera och belysa händelser och skeenden”.