Sällan – eller kanske aldrig – har en utrikespolitisk debatt i riksdagen förts i ett så dramatiskt omvärldsläge.
Flera månader av rysk militär uppladdning längs den ukrainska gränsen, en hårdnande retorik från den ryska ledningen och nu senast uppgifter från amerikansk underrättelsetjänst om ett nära förestående ryskt angrepp har skapat en laddad säkerhetspolitisk situation i Sveriges direkta närområde.
Informationskriget pågår redan för fullt och det är svårt att bedöma sanningshalten i flera av de uppgifter som nu cirkulerar. Rysslands politiska krav är dock entydiga och skulle bland annat innebära ett ryskt veto mot att enskilda länder kan bli medlemmar i försvarsalliansen Nato.
Krav på Nato-option
Mycket av utrikesdeklarationen och den utrikespolitiska debatten kretsade givetvis kring den säkerhetspolitiska krisen i spåren av de ryska kraven.
Kritiken mot vad som beskrivs som rysk aggression var hård. Utrikesminister Ann Linde (S) betecknade Rysslands konfrontativa retorik och militära aktiviteter som ”oacceptabla” medan riksdagsledamoten Hans Wallmark (M) varnade för att Ryssland under lång tid kommer att vara ett hot mot freden i Europa.
Ann Linde konstaterade dessutom att ”ett väpnat angrepp mot Sverige inte kan uteslutas”, men är inte beredd att förändra Sveriges grundläggande säkerhetspolitiska linje: Den militära alliansfriheten ligger fast, vilket enligt regeringen bidrar till stabilitet och säkerhet i norra Europa.
Här gör de fyra borgerliga partierna (M, KD, C och L) en helt annan bedömning. De menar tvärtom att ett svenskt Nato-medlemskap skulle ge ökad säkerhet och stabilitet.
Tillsammans med Sverigedemokraterna har de också röstat igenom ett krav på en s k Nato-option, dvs att Sverige tydligt ska uttala att ett Nato-medlemskap är ett alternativ vid ett försämrat säkerhetspolitiskt läge. Men regeringen och Ann Linde säger nej, och menar att detta skulle skapa ökad osäkerhet kring Sveriges säkerhetspolitiska linje.
Vill skicka försvarsmateriel
Flera partier vill också att Sverige ska skicka försvarsmateriel till Ukraina. I utrikesdebatten krävde Hans Wallmark besked från utrikesministern, som dock inte verkade särskilt intresserad. I stället menade hon bland annat att Sverige redan ger ett omfattande ekonomiskt stöd till Ukraina och att det är oklart vad Försvarsmakten kan avvara.
En annan fråga där meningarna går isär är vilka slutsatser som bör dras av det som nu sker när det gäller ytterligare satsningar på Försvarsmakten.
Flera oppositionspartier kräver snabba beslut och ytterligare miljarder till försvaret. Regeringens ståndpunkt är dock att tidigarelägga redan beslutade åtgärder. Frågan ska nu fortsatt diskuteras mellan Försvarsberedningen och försvarsministern.
Flera debattörer ifrågasatte också Sverigedemokraternas agerande i Europaparlamentet häromdagen då beslut fattades om ett stort ekonomiskt stödpaket till Ukraina. De tre SD-ledamöterna i Europaparlamentet valde att inte stödja paketet, vilket föranledde hård kritik från flera andra partier i riksdagens utrikesdebatt.
SD:s företrädare i debatten, riksdagsledamoten Aron Emilsson, hade inte alldeles enkelt att förklara varför partiet röstat som det gjort, men menade att det inte ska råda några tvivel om SD:s syn på Rysslands aggression.
Sammanfattningsvis visade den utrikespolitiska debatten en samlad syn på hotet i Sveriges närområde och Rysslands ansvar för detta. Men när det gäller hur politiken ska utformas för att möta och hantera detta hot är meningsskiljaktigheterna betydande, både när det gäller konkreta åtgärder och hur den framtida säkerhetspolitiska linjen ska utformas.