Förhandlingar om EU:s långtidsbudget har alltid varit besvärliga. Inte minst eftersom budgeten och avgiften är en så viktig fråga att det kräver enhällighet från alla medlemsländer och EU-parlamentet. Är någon emot blir det ingen budget, och i praktiken finns därmed en veto-rätt där ett lands regering kan stoppa en uppgörelse.
Svårare sits
Alla svenska regeringar har velat hålla tillbaka EU:s utgifter, och svenska regeringar har haft allierade i Storbritannien, Tyskland, Nederländerna och Österrike. Men nu blir det betydligt svårare när britterna försvinner med brexit och tyska regeringen har svängt och är beredd att öka EU-budgeten.
Trycket är påtagligt och argumenten starka från EU-kommissionen och länderna i Öst- och Sydeuropa. EU har nya uppgifter som kräver mer pengar, det handlar både om gränsbevakning, kontroll av flyktingströmmar och samarbete för terrorbekämpning.
Oklart om konsekvenserna
Svenska politiker säger alltid ”sänk jordbruksstödet” som ett mantra som ska lösa alla budgetproblem, men även om jordbruksstödet minskas är det orealistiskt att på bara några års sikt helt ta bort det. Det skulle orsaka kraftigt försämrad lönsamhet och konkurser inte minst bland svenska jordbruksföretag. En minskning av jordbruksstödet med 30 procent skulle i snitt minska lantbrukarnas inkomster med 10%, och vilken bransch eller yrkesgrupp accepterar sänkta inkomster?
Stödet bort till svenska regioner?
Svenska regeringen och politiker borde också ge besked om vi ska acceptera att EU helt tar bort olika former av regionstöd som idag går till delar av södra Sverige och det inre av Norrland. Idag går dessa stöd främst till fattiga medlemsländer som ska utvecklas, men hittills har linjen varit att också rikare länder ska få en viss andel av utvecklingsstödet.
Det har varit populärt på många håll i Sverige, om det så varit för att starta lokal osttillverkning eller satsa på vidareutbildning. Sveriges EU-ambassadör Lars Danielsson har sagt att om Sverige ska driva en tuff besparingslinje i budgetförhandlingarna så måste vi acceptera att regionstödet som går till svenska regioner försvinner. Sveriges finansminister Magdalena Andersson har sagt att ”Sverige ska vara snålast i EU”, men vi har inte fått veta om det betyder att EU-stödet till svenska regioner offras.
Samtidigt med svensk valrörelse
Striden om EU:s långtidsbudget kommer att föras samtidigt som vi har en svensk valrörelse med val till riksdagen i september. Vid riksdagsvalet röstar vi inte bara på vem som ska bilda regering i Stockholm, det handlar också om vem som ska företräda oss som statsminister och finansminister vid rådsmötena i Bryssel.
Och lika väl som kandidaterna i valet i september frågas ut om alla andra politiska frågor borde vi också få vet hur de vill argumentera för och bygga allianser inom EU för den linje alla svenska partier står för; att få en ny EU-budget som inte kraftigt ökar Sveriges EU-avgift. Hur vill de använda möjligheten att Sverige lägger in veto? Hur långt är de beredda gå i kompromisser? Kan en budget med mer pengar till forskning och utveckling och mindre till jordbruket motivera en kompromiss där den svenska avgiften höjs?
Handväskan i bordet
Det är vanligtvis inte bra att i en förhandling börja med att hota med veto. Diplomater och tjänstemän kommer att diskutera och förhandla vid en rad möten på specialistnivå, och det finns säkert utrymmen att jämka och förändra inom EU:s budgetram. Den 2 maj väntas EU-kommissionen lägga fram mer detaljerade förslag utifrån den diskussion regeringscheferna för idag i Bryssel.
Inom EU påminns ofta om Storbritanniens konservativa premiärminister Margaret Thatcher som vid ett toppmöte 1984 ska ha slagit handväska i bordet och sagt ”vi vill ha tillbaks våra pengar”. Thatcher drev fram en särskild budgetrabatt för Storbritannien.
Det kanske inte är en bra metod för svenska ministrar att slänga handväskor i bordet. Men som svenska väljare borde vi få klarare besked om hur svenska politiker vill driva budgetdebatten inom EU det kommande året fram till beslut som väntas kanske i början av 2019.