Bruno Waterfield var i många år Brysselkorrespondent för The Telgraph och nu skriver han för The Times i London. SVT Nyheter träffar honom i pressrummet i EU-kommissionen stora högkvarter, själva centrum för EU-maskineriet.
Kritisk utgångspunkt
– Det stämmer att brittiska journalister ofta är mer kritiska, vi har en tradition av att vara mer rakt på sak, ibland brutala, ibland med humor och sarkasm, menar Bruno Waterfield.
– Vi är skeptiska inför makthavares uttalanden och utgår från att de måste kontrolleras, säger han.
Övervikt för lämna
Enligt en undersökning har artiklar som stödjer kampanjen för att lämna EU dominerat kraftigt under våren, och tidningar citerar EU-kritiker oftare och längre än EU-anhängare. Tidningar med största läsekretsen som Sun och Mail är tydligt emot EU medan tidningar med färre läsare som Financial Times och Guardian är för att stanna i EU.
EU till storm mot ”myter”
EU-kommissionens presstjänst har startat en särskild webb-sida för att bemöta det kommissionen anser är rena felaktigheter och myter om EU.
Från presstjänsten sägs det ofta att brittiska journalister har ett nationalistiskt synsätt och att det är svårt att få in rättelser och kommentarer i brittiska tidningar.
Euro-kondom
Bland exempel på vad EU-kommissionen anser vara fel och myter finns artiklar om att EU stoppar medicin för cancerpatienter och att EU stoppa bredband. Mest uppmärksammat på sistone är påståenden att EU varit på väg att införa en euro-kondom.
Lämna-sidans galjonsfigur Boris Johnson skrev i sin krönika, när han tillkännagav att han vill lämna EU, att EU försökt införa en enhetlig storlek på alla kondomer för män inom EU. Från kommissionen svarar man att det var branschens egen standardiseringskommitté som diskuterade detta, men EU och EU-kommissionen hade inte med det att göra. Från EU-kommissionen sägs att detta är exempel på hur EU kopplas ihop med frågor och problem som hör hemma någon annan stans.
”Ibland blir det fel”
– Det är ett argument från kommissionens pressfolk, men det måste prövas från fall till fall, och ibland blir det fel och överdrifter i rapporteringen, det händer i alla länder, säger Bruno Waterfield som försvar.
– Ofta handlar det om en debatt om nationella instanser eller EU-myndigheter hur ansvar och regler ska tolkas, men vi som journalister låter kritik komma fram och sen får de svara, det är vår uppgift att vara jobbiga och besvärliga för makthavare också inom EU, tycker Times-journalisten Bruno Waterfield.
Brittisk press skiljer ut sig
Statsvetaren Wouter Wolfs från universitetet i Leuven har studerat EU-kritik i olika länder.
– Storbritannien är speciellt eftersom skepsis mot EU finns inom en stor del av pressen, men också inom landets elit och i folkliga lager. Medierna är viktiga eftersom de ger mer plats för kritik och nyheter som är negativa för EU, säger Wouter Wolfs.
– Det är inte problem med kritik i sig, mediernas uppgift är att granska makthavare men ibland sprids felaktigheter och medvetna överdrifter om EU utan att det går att få in rättelser. Där verkar pressetiken se annorlunda ut i andra länder, menar Wouter Wolfs.
Brittiska tidningar var i stort sett positiva till EU-medlemsskapet när britterna folkomröstade 1975.
– Det skedde en omsvängning på 1990-talet, då började brittiska medier att ta upp detaljreglering och tokigheter som EU ansågs stå för, och den brittiska pressen är en viktig orsak till att den brittiska opinionen är så skeptisk till EU, säger Wouter Wolfs.