–Har allt gått rätt till?
–Det finns inget som tyder på att det inte har gjort det. Det som var tveksamt var att resultaten dröjde men nu har de kommit och ingen ifrågasätter dem. Det har varit en fantastisk stämning. Folk har varit otroligt glada och lättade.
–Mahmoud Jibrils nationell allians fick mest stöd. Han har kallats liberal, är han det?
–Det är någonting som han framförallt har blivit kallad av medier i väst och något som han reagerat på. Jag är inte liberal sekulär, jag är nationalist och muslim har han sagt. Däremot kan man säga att han inte framhåller Islam på samma sätt som Muslimska brödraskapet och andra som är mer uttalade islamister.
–Varför fick Jibrils allians flest röster?
–Jibril är ett bekant ansikte som det libyska folket har sett dagligen under den här perioden, och i en ny osäker politisk miljö är det det ansiktet folk känner sig trygga med. Jibril får ju inte vara med i det nya parlamentet men trots det har alliansen marknadsfört sig hårt med honom som frontfigur.
–Vilka är de stora politiska frågorna?
–Den stora skiljelinjen just nu är geografisk. I Benghazi och städerna i öst finns en misstänksamhet mot väst och det politiska centrumet i Tripoli. I öst finns oljan och med oljevapnet i sin hand kräver de nu större inflytande än under Kadaffi. Pengarna från oljan har i för stor utsträckning hamnat i väst tycker dem. Det ser man också när man är där. Det kommer att krävas stora investeringar i öst för att komma upp i samma standard som väst.
– En mer ideologisk fråga som kommer att aktualiseras är kvinnans ställning. Frågan om att tillåta månggifte igen har lyfts från konservativt håll och det blir en testballong av åt vilket håll Libyen är på väg.
–Hur ser du på muslimska brödraskapets resultat?
–De fick klart färre röster än väntat men hävdar själva att de har starkt stöd bland de oberoende kandidaterna, det vet vi ju inget om idag. Det man kan säga dock är att det är den politiska kraft som har mest resurser. En sak som kan ha påverkat är att brödraskapet under Kadaffi-tiden beskrevs som sabotörer och terrorister, rester av det kan leva kvar hos folk. Jag tror inte heller att Libyerna som är stora nyhetskonsumenter har imponerats av vad brödraskapet åstadkommit i grannländerna.
–Hur ser libyerna på sin situation i dag?
–Mitt intryck är att de är försiktigt positiva. Väldigt glada över valet men inser att det finns många hinder på vägen och det finns en misstänksamhet mellan de geografiska delarna. Men generellt sett ser det just nu rätt bra ut. Det är en liten befolkning med stora inkomster från olja. Just nu, med reservation för att allt kan hända, verkar de politiska ledarna också vara inställda på samarbete.